Fru talman! När jag lyssnar på Bengt-Anders Johansson kan jag undra om det är så att man ska vänta tills forskarna är eniga innan man vidtar några åtgärder. Så uppfattar inte jag försiktighetsprincipen. Det fanns också en tydlig ambition i miljöbalkens förarbeten att man ska ha utbytbarhet. Finns det andra ämnen som man kan använda i stället ska man försöka byta.
Bengt-Anders Johansson försöker komma runt det i sitt resonemang. Självklart har individer ett ansvar att göra goda val. Vi i politiken har ett ansvar att se till att möjliggöra för människor att göra dessa goda val.
Om triklosan riskerar att göra att vi får fler resistenta bakterier kan jag inte förstå varför Bengt-Anders Johansson inte vill gå med på att läkemedelsklassificera triklosan. Jag fick inget svar på min fråga, så jag ställer den igen: Varför vill ni inte läkemedelsklassificera det antibakteriella medlet triklosan som bland annat finns i kläder och tandkräm och som många människor får i sig utan att vara medvetna om det?