Herr talman! Jag gjorde ett studiebesök på Skånes universitetssjukhus i Malmö före valet. Där träffade jag specialister på ögonsjukdomar som berättade att när det gällde ögonsjukdomar hade kömiljarden fått konsekvensen att enkla ögonåkommor prioriterades. Det är såklart allvarligt för den enskilde, men tillståndet förvärrades inte av att man fick vänta.
Däremot fanns det andra åkommor där tillståndet förvärrades och patienter till och med kunde bli blinda, men som var mer komplicerade att åtgärda. Ögonspecialisterna berättade att tyvärr var det så här det gick till, speciellt när det gällde privat ögonsjukvård, för man fick ju in mer pengar om man gjorde många ingrepp. De sa rent ut att de kunde se att behoven inte styrde, utan det blev ett intresse att göra så många ingrepp som möjligt. De privata kunde till och med försöka undvika de komplicerade ögonåkommorna, eftersom de innebar mer jobb och mindre utdelning.
Jag tycker att det är ett strukturfel när det går till på det här sättet. Sedan menar jag självklart att alla som har ett vårdbehov ska få det tillgodosett. Men det ska inte vara så att man till och med prioriterar de enklare fallen framför de mer komplicerade som är livshotande eller åtminstone allvarligt hotar hälsan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
När det gäller förlossningsvården tror jag nog ändå att vi kan vara överens om att det tidvis har varit exceptionella förhållanden. Det har faktiskt förekommit att man har hänvisats till Köpenhamn, vilket såklart skett i undantagsfall, men framför allt till andra kliniker runt om i Skåne. Det innebär en otrolig stress och oro för mödrar, barn och hela familjer.
Jag tycker också att vården ytterst är en resursfråga. Kostar den får man ta ut skatt.