Herr talman! Tack så mycket för de fortsatta inläggen i debatten!
Jag är glad att vi har kunnat börja fokusera på grundproblemen bakom de växande vårdköerna, nämligen kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Som jag sa i mina tidigare inlägg har regeringen tagit en lång rad initiativ, och kommer att fortsätta att göra det, för att förbättra kompetensförsörjningen och stötta landstingen på olika sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Monica Green tog i slutet av sitt inlägg upp regeringens överenskommelse med SKL om 300 miljoner kronor som ska gå till studielön för dem som väljer att utbilda sig till specialistsjuksköterska. Detta kommer att göra att vi får fler specialistsjuksköterskor och att vi därmed kan minska trycket både i operationssalar och i andra delar av hälso- och sjukvården.
Ytterligare insatser som regeringen har gjort och som betyder väldigt mycket är att vi koncentrerar stora resurser för att försöka få ihop vårdkedjan kring enskilda patienter. Ett exempel som togs upp från Dalarnas landsting var Ester.
Ester är säkert ett typexempel på en patient som blir allt vanligare inom hälso- och sjukvården i dag: en person, ofta äldre, som har olika krämpor och säkert en eller flera kroniska sjukdomar i botten och som behöver såväl hälso- och sjukvårdens insatser som en kommunal omsorg.
I dag ser vi att det brister i samordning mellan vad kommunerna gör och vad landstingen gör. Det är mycket vanligt att personer, ofta äldre, hamnar mellan stolarna. Man får en förstklassig medicinsk behandling, men sedan sköts inte kommunikationen rätt och man får inte rätt insatser av kommunen när man skrivs ut.
Detta är ett stort problem i dag, för vi har många patienter på de svenska sjukhusen som är medicinskt färdigbehandlade, det vill säga att sjukvården är klar med dem och inte kan göra mer för dem. Dessa patienter får chans att komma till sin hemkommun, men på grund av bristande kommunikation kan kommunen inte ta emot dem. Man har kanske inget boende som är förberett för att ta emot patienten, eller man har kanske inte förberett rätt insatser för att ge omvårdnad.
Resultatet blir att personen, som ofta är äldre, blir kvar på ett sjukhus och tar upp en vårdplats, vilket innebär att den inte kan användas för de patienter som skulle behöva den.
Regeringen kom med ett lagförslag före jul som sätter mycket större press på kommuner och landsting att sköta kommunikationen sinsemellan och se till att alla förberedelser är på plats när patienten är medicinskt färdigbehandlad och ska komma hem. På detta sätt kan vi nyttja de vårdplatser vi har mycket effektivare. Vi kan se till att vårdplatserna faktiskt upptas av patienter som har behov av medicinsk vård på ett sjukhus.
Detta är bra inte bara för sjukvården utan för patienterna. Äldre färdigbehandlade patienter ska inte ligga kvar på sjukhusen. De ska få bra omsorg och vård i sin hemkommun. Det är också bra i ekonomiskt hänseende därför att en vårdplats på ett sjukhus många gånger kostar mer än en vårdplats i exempelvis en kommun.
På detta sätt kan vi spara både på hälso- och sjukvårdens resurser och på kommunernas resurser. Framför allt kan vi se till att vården och omsorgen blir så bra som möjligt för den enskilda patienten, som många gånger är äldre och ibland heter Ester.