Herr talman! Det är bra att vi här har en företrädare för Personalansvarsnämnden som har att ta i dessa få men tragiska fall. Det finns också i Sverige poliser som har begått misstag, ofta till följd av personliga tragedier. Jag delar den uppfattningen.
Jag har inte sagt något annat än att svensk polis är fantastisk. Vi har anledning att vara stolta. Det är viktigt att vi framhåller det från både majoriteten och oppositionen. Det gläder mig att den samsynen finns.
Inledningen av mitt anförande handlade just om att reservationerna handlar om rätt många detaljer. Det måste jag tolka som att det inte finns några stora stridigheter om hur svensk polis ska ledas, vilken värdegrund de ska ha och hur och på vilka villkor de ska arbeta. Jag är glad för det.
När det gäller ekonomin har vi nu att ta ansvar i den tuffaste internationella lågkonjunkturen - för att inte säga kollapsen - i mannaminne. Jag tror inte att någon i kammaren har upplevt en sådan lågkonjunktur som nu piskar Sverige och som leder till sådana utmaningar för våra trygghetssystem och vår välfärdssektor; dit hör också polisen.
Det finns inga sedelpressar att ta fram så att vi kan säga att nu skjuter vi till rakt av och i morgon lägger vi 1, 2, 3, 4 eller 5 miljarder på svensk polis. Det finns inte, mina vänner. Ni som lyssnar ska inte tro på oppositionen när de påstår sig ha de pengar som de efterlyser.
Jag vill vädja om det rimliga i att man inte utbildar poliser för att göra dem arbetslösa i en tid när det är viktigt att vi stöttar den offentliga sektorn. Det är inriktningen på regeringens politik. Det framgick i budgetdebatten i går.