Herr talman! Vi diskuterar nu i riksdagen den svenska polisen kort och gott.
Vi kan vara stolta, tycker jag, över den svenska polisen. Vi är dessutom ganska hyggligt överens om hur den ska jobba, med vad den ska jobba och på vilka villkor. Många av oss härinne har lång erfarenhet av att följa och vara med och utveckla svensk polis arbete. De flesta av oss har besökt tusentals poliser genom åren på olika nivåer. Vi har genom åren i riksdagen sett justitieministrar komma och gå, inriktningar på verksamheten likaså. Ett antal rikspolischefer har också passerat.
Vi har en polis i Sverige som relativt sett är okorrupt. Det är en polis som är förebild för väldigt många andra poliser ute i världen, och därför är också många duktiga svenska poliser ute i världen för att just berätta om vad bra polisverksamhet kan vara och hur den kan se ut.
Vi har en polis som jobbar alltmer internationellt, inom Europol och inom Interpol. Vi har sambandsmän, som har diskuterats här nu, ute i världen.
Det kommer att bli en viktig del av den valrörelse vi har framför oss i Sverige och Europa hur vi ska utveckla inte minst det europeiska polissamarbetet, hur svensk polis ska få jobba med andra poliser, vad man ska få göra och hur man ska jobba tillsammans för att bekämpa den brottslighet som finns och sprids över gränser i Europa hur som helst.
Vi ser en polis som jobbar allt bättre tillsammans med andra myndigheter för ett tryggare Sverige. Det tycker jag är väldigt bra. Vi har all anledning att vara stolta, herr talman.
Det är dock ingen helt felfri polis. Vi har sett hur det ibland dyker upp allvarliga missförhållanden och helt oacceptabla attityder hos enskilda polismän, och vi vet att detta är ärenden som behandlas i personalansvarsnämnden på ett förutsägbart och förhoppningsvis alltid korrekt sätt. Men generellt sett ska vi vara stolta.
Svensk polis styrs ytterst av oss härinne. Det är ju ingen annan som ytterst bär ansvaret för vad som händer med polisen ute i vardagen. Vi har inte ett direkt ledarskapsansvar för detta, för det finns yttre befäl, länspolismästare, rikspolischefer och justitieministrar, men vi sätter ramarna. Och det är ytterst vår lagstiftning, våra budgetanslag och de regeringar som vi i olika majoriteter burit upp genom åren som har valt inriktningen på brottsbekämpningen för ett tryggare Sverige, för tryggare medborgare.
Det finns dock några saker som berörs i betänkandet, i stort och smått, vill jag understryka. Vi berör numerären, som påverkar antalet poliser. Vi pratar om hur den är organiserad. Det spelar roll. Har man alla poliser på Arlanda är det lite svårt att nå ut i verksamheten.
Vi berör vilka metoder polisen ska få använda, hur metodiken ska utvecklas. Ska man jobba som man vill eller ska man jobba centralt bestämt för att underlätta samarbetet mellan poliser i olika län, till exempel? Vilka verktyg ska polisen få använda när de jagar de människor som förpestar tillvaron, kränker mänskliga rättigheter och i värsta fall leder människor in i fördärv och död? Vilka verktyg ska polisen ha när de jagar dessa ofta grovt kriminella? Det bestämmer vi härinne.
Vilken utbildning ska svensk polis ha som grund och vilken vidareutbildning bör de ha rätt till? Det kan vi också bestämma och diskutera.
Den ekonomiska medelstilldelningen, som jag återkommer till, har också varit uppe. Det är väl klart att det spelar roll hur mycket pengar man får och hur mycket pengar man gör av med.
Vilken forskning som finns om svensk polis är också jätteviktigt. Jag vet att majoriteten härinne, alla riksdagens ledamöter vill jag påstå, i alla fall i justitieutskottet, tycker att polisen ska styras av kunskap och fakta och inte bara av gissningar och tyckanden.
Vi vet att det spelar roll vilka tekniska hjälpmedel polisen har. Där är det, för att ta en detalj direkt, fantastiskt att vi nu äntligen ser att vi kanske går mot en datorisering av svensk polis, också i yttre tjänst. Det har gått 30 år sedan datorerna kom till Sverige. De har ännu inte kommit till alla poliser. Det är helt fantastiskt. Det är en sådan ineffektivitet att man blir mörkrädd. Men det vi har hört från rikspolischefen senast är att han nu har tagit regeringens och vår ambition här i kammaren på allvar. Nu ska datoriseringen genomföras också hos svensk polis, och det snart.
Herr talman! Ekonomin i vårt land är pressad av den internationella konjunkturkollapsen, och det får effekter på all statlig verksamhet. Det innebär självklart också att svensk polis just nu har smala budgetmarginaler. Jag tycker att det vore konstigt om det skulle vara på något annat sätt, att vissa myndigheter skulle ha fri dragningsrätt eller ha marginaler som man i stort sett måste kämpa för att göra av med.
Jag tycker att ni som lyssnar på den här debatten ska ta lätt på oppositionens, den splittrade oppositionens vill jag säga, överbudspolitik. Man har trots allt tydligen egna sedelpressar och pengar till det mesta, kanske till och med en sedelpress i riksdagsbänken under locket, som man ska ha för att kunna sätta av mer pengar också till polisen. Men vi härinne som bär ansvaret måste också prioritera växtkraft, social omsorg, investeringsvilja, förutsättningar för jobb, forskning och infrastruktur. Dessutom vill jag understryka, herr talman, att regeringen i budgeten i går presenterade mer resurser till polisen, inte minst för att man just ska ha råd att anställa de poliser som nu utbildas.
Jag vill tacka Vänsterpartiet för deras partiella ärlighet när de här redovisar att majoritetens regering har satsat stora anslag på just svensk polis. Det är värt att lyfta fram. Tack för det, Vänsterpartiet!
Vi i majoriteten i den här kammaren har tagit initiativ till en väldigt omfattande effektivitetsgranskning av hela rättsväsendet i allmänhet och kanske polisen i synnerhet. Den rapport som kom från Ekonomistyrningsverket i vintras visar på att det har gjorts vissa framsteg, men att det fortfarande finns klara problem när det gäller medelstilldelning och hur man kontrollerar hur pengarna används i svensk polis.
Några av oss som var med under förra mandatperioden kommer ihåg att Riksrevisionen kom med en rapport som var förödande. Jag minns att den nuvarande oppositionen, som nu kräver åtgärder, sade att det var kanon. Nu har vi en rapport som säger att det har blivit betydligt bättre, även om jag vill citera en av de ansvariga för Ekonomistyrningsverkets rapport. Det verkar svårt att uppnå kostnadsmedvetenhet, säger man om den svenska polisen.
Det tycker jag också talar för att den politiskt ansvariga ledningen för svensk polis, det vill säga majoriteten här i kammaren, också ska se till att man inte bara skjuter till pengar utan att kontrollera att de används på absolut bästa sätt.
Dessutom vore det minst sagt klädsamt om oppositionen ville ägna sig åt lite självkritik. Ni har ju försökt styra svensk polis i tolv år. Det var en tid när det verkligen inte upplevdes som om det var någon fri dragningsrätt på pengar inom svensk polis. Det var en tid när vi dessutom i stort sett hade lika många poliser när ni slutade regera som vi hade när ni började tolv år innan. Det skilde väl ett par hundra stycken.
Nu har vi flera tusen fler poliser i vårt land. Det är poliser i Nyköping, i Örebro, i Göteborg, i Gävle - från norr till söder och från öster till väster. De kommer ut på våra gator och ser till att vi får ett tryggare Sverige. De jobbar mer förebyggande, mer med utredningar och kan dessutom slå direkt mot den grova brottsligheten.
Detta är poliser som gör nytta i vardagen, och därför är numerären, förutom ekonomin, så viktig. Vi har tagit ansvar för att utbilda poliser. Vi har inget intresse av att se till att svensk polis ska bli arbetslös i allmänhet och framför allt inte när vi har den svåra internationella kris som nu slår mot Sverige. Nu är det viktigt att säkra medel för att kunna ha duktiga offentliganställda i jobb. Det är därför regeringen satsar på kommuner och annan viktig offentlig verksamhet. Det är därför vi också satsar på polisen.
Jag noterar dock att det finns andra partier som vill spara på polisen trots att man tycker att pengarna inte räcker.
Så har vi det här med organisationen, mina vänner. Den svenska polislagen i sin nuvarande form firar 25 år i år. Den är väl inte i alla delar är helt tillfyllest med tanke på de samhällsförändringar som har inträffat. Vi tar upp detta i betänkandet och pekar noga på hur vi tycker att inte minst samverkan har förbättrats vad gäller polisen, både internationellt och med andra myndigheter och när det gäller samarbete med andra viktiga instanser. Detta berörs i flera motioner. Det kan gälla beredskapspolisen, och det kan gälla väktare och ordningsvakter.
Där pågår ett arbete, och jag vädjar till oppositionen att försöka ha lite tålamod. Det är komplicerat att sätta gränserna: Vad ska en ordningsvakt få göra? Hur mycket ska de kontrolleras? Ska polisen bli en examensskola för ordningsvakter? Det vore kanske inte helt lyckat. Vi bereder detta, och vi kommer att återkomma.
Samverkan med andra myndigheter och aktörer utvecklas alltså i den svenska polisorganisationen. Jag nämnde förut det internationella perspektivet, vilket också är väldigt bra. Här pågår, vilket berörs i betänkandet, samarbete för att se till att fler poliser kan bekämpa gränsöverskridande brott tillsammans, inte minst på nordisk nivå, som är en särskild del i betänkandet.
Polisens interna organisation består de facto av 21 olika myndigheter som har exakt samma uppgift fast med lite olika geografiskt områdesansvar. Jag tycker att det är bra att vi får en betydligt starkare samsyn kring att man kanske behöver vidta någon förändring. Nu tycker jag att vi ska vänta in riksdagspartiernas partistämmor, landsmöten och kongresser. Vi i alliansen jobbar på det demokratiska sättet att vi lägger fram förslag från oss som har förmånen att vara riksdagsledamöter till våra partistämmor så att medlemmarna kan vara med och säga vad de tycker.
Att förändra svensk polis är nämligen en ganska omfattande process. Då måste man känna att den är väl förankrad. Man ska ha hela det politiska systemet och också medlemmarna med sig. Det hoppas jag att det finns respekt för. Jag vet inte hur förankringsprocessen går till i oppositionspartierna, om ni har tagit beslut på era stämmor om ni ska vara för den ena eller den andra polisorganisationen, men vi jobbar i alla fall så - mycket nära medlemmarna och med förankring för att vara säkra på att det breda stödet finns.
Men det är klart att det finns argument för en förändring, och den ser som sagt flera av oss i majoriteten som är här i kammaren.
Herr talman! Jag vill också lyfta fram att vi gör saker för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Detta lyfts fram i betänkandet. Det blir en mer centraliserad styrning, för det är nödvändigt.
Vi lyfter även fram den metodutveckling som har skett, en metodutveckling som jag vill understryka inleddes under den förra regeringen. Man såg att det var viktigt att samla ihop metodutvecklingen och se till att polisen jobbar mer likartat och mer fokuserat.
Förr var det så att man tillät tusen blommor att blomma, som det lät från en tidigare polischef, men man kände att man behövde styra upp detta mer. Sedan gick det ibland lite långt, kan jag tycka, med pinnjakt hos andra ledande polischefer. Det var extremt kontrollerat och styrt - så och så många alkoholblås, så och så många ordningsböter och så och så många kontroller av ditten eller datten.
Jag tycker att man ska ge ansvar till svensk polis: Ert uppdrag är att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det kan man mäta på andra sätt, till exempel med undersökningar, med hur många brott som faktiskt anmäls och hur många brott som leder till åtal och fällande domar. Det är bättre.
Här har vi gått i takt. Vi har fortsatt det arbete som den förra regeringen inledde för att utveckla bättre och samlade metoder, inte minst genom den polisavdelning som finns på RPS.
Jag ser att min anmälda tid börjar naggas i kanten, herr talman, men jag ska snart avsluta.
Utbildningen var uppe här. Den bereds också. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med sådant prat som vi hörde tidigare, att någon skulle vilja ha poliser med bara stora muskler, förvisso jämställt med både män och kvinnor, vill jag understryka. Men jag tycker att de poliser som utexamineras i dag och som jag träffar är otroligt duktiga och väldigt välutbildade. De möts dock av ett uppdrag som i väldigt mycket är ett hantverk. Att vara polis kräver erfarenhet. Av erfarenhet kan man få ett bättre omdöme. Jag hoppas att vi under den här mandatperioden, som vi har lovat, får lägga fram en polisutbildning som är förändrad till det bättre.
Jag ska kort nämna något om verktygen. De har också utvecklats. Hur ska polisen få jobba? De ska ha rätt sätt att utreda, rätt sätt att planera sin verksamhet, men vilka verktyg får de ha i ett skarpt läge?
Under den förra mandatperioden var Folkpartiet och flera andra i alliansen med och lade fram förslag om förbättrade regelverk för att kunna använda hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning. Vi skapade skarpare regler för telefonavlyssning. Vi skapade skyddsidentitet för poliser för att kunna jobba mer undercover och så vidare.
Nu har vi gått vidare med utökat förverkande, och vi jobbar vidare med provokation och infiltration för att polisen ska kunna ha de verktyg som krävs när det gäller den riktigt grova brottsligheten och möta de personer som helt saknar empati för människor som drabbas av deras kriminalitet. Det handlar om människor som går förlorade i narkotika, som utpressas, som kan mördas. Här krävs att polisen har de bästa verktygen. Detta redovisas i betänkandet, och där hoppas jag också att det finns en bred enighet. Det finns inga reservationer anmälda från oppositionen.
Herr talman! Detta är ett brett betänkande om svensk polis som vi huvudsakligen kan vara stolta över. Jag kan notera att de flesta av reservationerna - jag hoppas att jag får diskutera några med oppositionen - handlar om det faktum att det finns kriminella personer som reser utomlands för så kallad barnsexturism. De köper, våldtar och utnyttjar barn i andra länder. Detta är fruktansvärda brott. Det är fruktansvärt tragiska människor som håller på med detta, och det förtjänar allt förakt, höll jag på att säga. Vi ska göra allt vad vi kan för att motverka detta, men jag kan konstatera att när oppositionens företrädare ska reservera sig, om vi pratar om svensk polis i ett brett perspektiv, handlar 6 av 22 reservationer om detaljer kring detta arbete.
Jag tycker i och för sig att det är intressant och viktigt, och vi gör vad vi kan för att förstärka sambandsmännen, förstärka biståndsarbete på detta område och annat, men det är en väldig detaljkunskap man går in och granskar på områden där jag inte tycker att vi har att lägga oss i exakt
hur
polisen ska jobba. Vi ska styra de stora linjerna, och det är majoritetens stora ambition.