Herr talman! Jag tackar Karl Gustav Abramsson för hans fortsatta intresse för en budget i balans. Det är verkligen viktigt att höra oppositionens företrädare prata om ansvarsfullhet när det gäller att hantera statens ekonomi. Jag tycker att vi ska ta fasta på det i alla utskott och i allt arbete här i riksdagen.
Jag förstår att K G Abramsson är ivrig, men vi tänker, som man brukar, komma med budgetpropositionen för nästa år i höst. Jag kan försäkra K G Abramsson att vi kommer att se till att det finns resurser så att de poliser som vi nu utbildar kan anställas på de villkor som vi är överens om i Sverige mellan fack och arbetsgivare.
Jag tycker att man ska vara noga med att fundera på historien. Ni bar ansvaret i tolv år. Det blev ett par hundra fler poliser. Vi såg att detta inte räckte. Sverige är ett stort land. Sverige är ett fantastiskt land. Vi vet att fler synliga poliser är ett av de bästa sätten att förebygga brott ur polisiärt perspektiv. Det ska utredas brott, det ska klaras upp brott och människor ska lagföras. Då krävs det många poliser.
Det låter nu som om Socialdemokraterna är öppna för att vi ska ha färre poliser i Sverige. Det känns väldigt defensivt. Jag beklagar det.
Vi återkommer till diskussionen om numerär vid annat tillfälle.
Frågan om utbildning hänger också lite ihop med ekonomin.
Jag håller med om att utredningen har tagits emot väl av de flesta remissinstanserna. Jag tycker själv att det finns mycket klokt i den. Jag möter också många poliser som säger att det nog är jättebra med alla satsningar på rättsväsendet och nya verktyg och att de ser fram emot detta. Just polisutbildningen är inte den stora utmaningen. Man känner inte att de som kommer är outbildade, men däremot har de svårt att köra bil och svårt att känna sig säkra i gatumiljön. Där har vi den stora utmaningen.
Man kanske ska fundera på andra sätt än vad utredningen föreslog för att man ska få lite mer praktik.
Låt oss återkomma. Jag tror att vi kommer att få se detta under mandatperioden. Det är i alla fall mitt mål.