Herr talman! Brottsligheten måste mötas på två fronter. Det viktigaste är det förebyggande och långsiktiga arbetet, där vi kristdemokrater ständigt lyfter fram familjens, förskolans och skolans roll som samhällets viktigaste brottsförebyggande resurser. Ju sämre vi lyckas med att förmedla normer och etik till våra barn och unga, desto fler poliser, åklagare, domare och fängelseplatser kommer vi att behöva.
Men det är förstås en utopi att vi skulle klara oss helt utan de instanserna. Därför är det den andra fronten - ett stabilt och robust rättsväsen - som kan möta brottsligheten med snabba reaktioner och en rättskedja som fungerar hela vägen. I den har polisen en självklar, central och mycket viktig roll.
Vi har redan hört det många gånger här, men alliansregeringen
har
gjort stora satsningar på polisen, så jag säger det en gång till: Vi har satsat 1,3 miljard under den period som vi har suttit vid makten.
Krister Hammarbergh har gått igenom siffrorna ganska noga, och vi kan alla läsa om dem i protokollet sedan. Men jag har något att säga till Karl Gustav Abramsson. Du dribblade med en del siffror här - alltifrån 2 till 5 miljarder - och lite olika årtal också. Det stämmer att om inga ytterligare satsningar på polisen skulle göras skulle den enligt egna beräkningar i slutet av 2012 ligga back med ungefär 5 miljarder. Men varken du eller jag tror att ingen vill göra större och fler satsningar på polisen innan dess.
Men det viktigaste är inte antalet poliser och inte heller varje krona i resurser. Det viktigaste är självfallet hur arbetet utförs och hur de satsade resurserna används. Att vi får en mer synlig polis som genom sin närvaro skapar trygghet bland medborgarna och som kan förebygga brott och framför allt ingripa snabbare när brott begås är det som är det avgörande. Förtroende skapas i mötet och det informella samtalet mellan allmänhet och polis. Därför är det just synligheten som är avgörande för att öka människors trygghet.
Känslan av trygghet är viktig i ett samhälle. Man ska möta polisen ofta - på gatan, i skolan, på fritidsgården, i centrum och utanför restaurangen. Då känner man sig trygg. Så upplever många människor det i dag.
Runt Stockholm har flera nya poliskontor öppnats de senaste åren. Jag är säker på att det kommer att visa sig i brottsstatistiken så småningom. En annan nyhet här i Stockholm är de mobila poliskontor som ställs upp på tider och platser där erfarenheten visar att det brukar vara stökigt.
Skolan är också en viktig arena för polisen. Varje skola och fritidsgård i hela landet borde ha en egen kontaktpolis som eleverna lär känna och får förtroende för. Det ska vara en person som man kan vända sig till med förtroende om något händer eller om man misstänker att någonting är på gång.
Förutsättningarna för allt det här är förstås att det finns tillräckligt många poliser som kan vara i yttre tjänst och därmed också tillräckligt många civilanställda som sköter det inre arbetet. Det senare är en viktig fråga att bevaka framöver även om det, som vi har hört nu flera gånger, ännu inte är något problem på den fronten.
Över huvud taget behöver brottsförebyggande och brottsutredande insatser bli mer lokalt anpassade, anser vi i Kristdemokraterna. När lokala handlingsplaner för det brottsförebyggande arbetet tas fram efterlyser polisen ofta en dialog med det övriga samhället, inte minst med lokala politiker. För att det samarbetet ska fungera är det viktigt att man har en gemensam problembild. Vilka områden är mest brottsbelastade? Var ska en ny polisstation hamna? Var och när behövs särskilda punktinsatser från polisens sida? Hur kan brottsoffer och vittnen bäst stödjas? Hur kan ideella organisationer och volontärer dras in i arbetet på ett bättre sätt? Och hur ska polisens tillgänglighet och möjlighet att utreda brott bli bättre?
Allt detta är frågor som kan och ska ventileras i ett råd med deltagande från samhällets alla aktörer om vi ska komma till rätta med brottsligheten på ett bättre sätt. Det är ett arbete som pågår på vissa håll, men det behöver utvecklas betydligt mer.
Det finns många exempel på att ett genomtänkt och konsekvent arbete ger resultat. Den så kallade Kronobergsmodellen är ganska känd vid det här laget. Den går ut på att polisen tillsammans med fältassistenter, nattvandrande föräldrar med flera riktar in sig på att minska olaglig försäljning av alkohol till ungdomar och därmed också minska brottsligheten eftersom alkohol och brott ofta hänger ihop. Man gör helt enkelt så att varenda gång en person under 18 år påträffas med alkohol förverkas den direkt. Förhör hålls med ungdomarna för att få fram bevis mot langare snabbt. Polisen tar alltid kontakt med föräldrarna. Det sista är inte minst viktigt.
Den här modellen har gett resultat och används nu på flera håll i landet. Den utvärderas också vetenskapligt.
Ett annat exempel som jag vill lyfta fram är det systematiska arbete som Polismyndigheten i Stockholms län genomför mot våld i offentlig miljö, bland annat överfallsvåldtäkter. Genom att kartlägga våldsutsatta områden, öka polisens och volontärers närvaro där och genom samarbete med Södersjukhusets mottagning för våldtagna kvinnor kan fler brott klaras upp och gärningsmän gripas.
Polisens nationella utredningskoncept, PNU, är också på väg att införas i hela landet. Det innebär bland annat bättre brottsplatsundersökningar och att brottsutredningar ska göras i nära anslutning till brotten. Den enskilde polismannen ska också få en återkoppling från förundersökningsledningen om vad som händer. Det är något som många har efterlyst, eftersom det gör den egna insatsen mer meningsfull.
Samtidigt med att det här lokala utvecklingsarbetet stärks pågår också en förstärkning som kan ses som en viss centralisering. Det är arbetet mot den grova organiserade brottsligheten. Polisen ska bland annat utveckla ett nära samarbete med åtta andra myndigheter för att komma åt olika delar av den brottslighet som kriminella gäng ägnar sig åt.
Det är alltså en positiv utveckling på gång när det gäller att förstärka och utveckla arbetet inom polisen samtidigt som antalet poliser blir fler.
Herr talman! Poliser hamnar ofta i svåra situationer som de med liten eller ingen betänketid måste hantera. Skällsord och fysiska attacker är inte ovanliga. Det kan finnas en viss förståelse för att en enskild polis förivrar sig i en akut situation, men det finns inget försvar för att poliser använder rasistiska och andra kränkande tillmälen mot allmänheten eller använder mer våld än situationen kräver.
Att poliser ska avlägga en yrkesetisk ed efter utbildningen, som Polisförbundet har föreslagit, tycker jag är värt att överväga. Den värdegrund som nyligen har utarbetats inom polisen måste få genomsyra hela organisationen och hållas levande genom att ett ständigt samtal förs inom poliskåren om bemötandefrågor och förhållningssätt grundade på genomtänkta etiska värderingar. Det är nödvändigt om det höga förtroende som polisen har hos allmänheten ska kunna upprätthållas.
Som vanligt i ett motionsbetänkande som det här avstyrks ett antal motioner. Det behöver inte innebära, som vi redan har hört, att innehållet är dåligt. Det handlar oftast om att arbete i en eller annan form redan pågår. Ibland kan det finnas olika åsikter om hur snabbt man ska gå fram i en viss fråga. Sådant diskuteras faktiskt även inom regeringspartierna.
En sak som tas upp i betänkandet och där vi kristdemokrater anser att lagen behöver ändras är möjligheten för polisen att narkotikatesta förare i samband med att man gör alkotester även om det inte föreligger någon misstanke om brott. Det är inte ovanligt med drogpåverkade förare i trafiken, och de utgör en minst lika stor fara som alkoholpåverkade. Därför vill vi att möjligheten till så kallade sållningsprov bör prövas också när det gäller narkotika. Det är någonting som vi kommer att arbeta vidare för.
Jag vill sluta med att säga att jag blir rätt upprörd när Mehmet Kaplan påstår saker om arbetet mot barnsexturismen. Han påstår att det inte skulle göras någonting och att vi bara räknar upp en massa saker. Det vi räknar upp är saker som görs och som alldeles nyligen har införts. Jag tänker särskilt på polissambandsmännen och deras utbildning. De får en skräddarsydd utbildning som Rikspolisstyrelsen ansvarar för, men även Utrikesdepartementet är inblandat i den. Till och med deras medföljande, alltså familjerna, får utbildning i viss utsträckning för att de ska kunna fungera på ett bra sätt i den annorlunda miljö som de hamnar i.
Sedan 2007 har vi också sett till att det i grundutbildningen ingår frågor om barnprostitution och barnsexturism. Det här kan man inte bara vifta bort och säga att det inte görs någonting. År 2007 ligger inte så långt tillbaka i tiden. Det här ska självfallet utvärderas, men det är en fråga som jag är väldigt engagerad i. Jag hoppas att man kan komma ännu längre. Där vill jag gärna samarbeta, både med Mehmet Kaplan och med andra. Men jag vill att rätt ska vara rätt. Det har vidtagits ett antal åtgärder på det här området.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet av avslag på motionerna.