Herr talman! Begreppet svensk polis väcker många associationer. För de flesta människor väcker det en positiv association. För några väcker det naturligtvis en ganska negativ association. Om man har vigt sitt liv åt att begå brott och ägna sig åt våldsmakt och våldskapital är det klart att det är jobbigt att vara jagad. Då gillar man i regel inte polisen.
Ett mindre antal, det är undantagsfall, har dåliga upplevelser av svensk polisk. Man känner att man har mötts av en polis som inte har följt de instruktioner som vi har stiftat lagar om eller som man på myndighetsnivå har förordnat om eller som ingår i det ledarskap som vi menar krävs av modern svensk polis.
Trots detta måste man säga att vi har väldigt duktig och kunnig polis i Sverige. Vi har väldigt okurrupt och ganska ansedd polis om vi gör en internationell utblick.
Svenskt kvalitetsindex har de senaste åren visat på en uppåtgående trend när det gäller förtroendet för den svenska polisen. De trygghetsundersökningar som har kommit den senaste tiden har i huvudsak pekat i rätt riktning. Vi vet att polisen utreder allt fler brott och att en hel del fler klaras upp. Men det är lång väg att gå. Många år av försummelse när det gäller rättsväsendet i allmänhet och polisen i synnerhet tar tid att ta igen.
Formellt sett utövar polisen våldsmonopolet. Det övergripande målet är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Det är inte endast detta som görs. Vi gör reformer när det gäller integration. Vi gör reformer för att skapa fler jobb. Vi gör reformer inom utbildning och vi har ett internationellt samarbete för att samverka för ett tryggare och bättre Sverige där brottsligheten minskar och människor får ett bättre liv.
Polisens uppdrag kompletteras med den övergripande uppgiften med politisk styrning som ytterst utövas av regeringen med regleringsbrev men som vi i majoriteten instruerar regeringen att de ska skriva.
Polisen ska tydligare bidra till att öka människors trygghet. Vi vill att polisen ska bli mer effektiv och att verksamhetsresultatet ska förbättras. Att verksamheten ska bli bättre och mer effektiv är ju något som ingår i all statlig verksamhet, och i all verksamhet över huvud taget. Här finns det en del att göra, men när det gäller just polisens våldsmonopol att bekämpa brott finns det ju en motkraft. Det handlar ju om rättssäkerhet så det kan inte vara hur effektivt som helst; det tycker inte ens jag.
Vi pekar på det faktum att det ser olika ut hos polismyndigheten. Det är helt obegripligt att det är sådana skillnader mellan olika enheter. Vi fick nu höra ett exempel från Stockholm syd om bedrägerier. Det är helt eländigt.
Vi har nu förvissat oss om att man har vidtagit åtgärder. Om man hittar en annan enhet på en annan myndighet inom polisen som också har dåliga resultat måste man fundera över vad som har gått snett. Inte sällan kommer man fram till att det beror på bristande ledarskap.
Detta har vi beställt en förändring av hos Rikspolisstyrelsen.
Jag vill understryka att tanken är att golvet ska höjas hos alla för att minska dessa skillnader.
Fler brott måste klaras upp. De grovt kriminella kalkylerar med risken att åka fast och risken för straff och de vinster som görs. Det måste man fortsätta att adressera från svensk polis.
Vi fokuserar på värderingar. Vi talar om synlighet och tillgänglighet.
Nu ska vi debattera diverse motioner om den svenska polisen. Det är ämnet i dag. Vi har hört en hel annat från talarstolen hittills. Nu handlar det om motioner som behandlas i betänkandet. Det finns bra förslag och det finns några mindre bra förslag. Det är framför allt förslag om sådant som redan är på gång eller i det närmaste redan har skett.
Majoriteten formar sig bakom en offensiv polispolitik. Alliansen levererar på det område som vi har gått till val på, nämligen en effektivare brottsbekämpning för ett tryggare Sverige. Där spelar polisen en central roll.
Vi har inte hunnit med allt vi vill. Det gör man inte på en mandatperiod. Det kanske ni som har regerat förut och inte fick någonting gjort på tolv år kunde reflektera över.
Medan majoriteten är samlad bakom en offensiv polispolitik ser vi en opposition som dess värre är ganska splittrad, även om man på papperet försöker framstå som enig och i talarstolen försöker prata sig till enighet och sammanhållning. Men det kostar på. I praktiken framstår det som om ni har någon sorts familjefest i någon dogmafilm av Lars von Trier - filmen
Festen
som ni kanske har sett - för ni tycker otroligt olika och har helt olika utgångspunkter.
Det enda som ni egentligen är överens om är kritiken mot att regeringen inte har levererat allt på en gång. Det är svårt att säga mot det. Vi har ambitionen att fortsatt få väljarnas förtroende eftersom vi tycker att vi är på rätt väg och att vi har gjort allt det som är nödvändiga förutsättningar för att skapa en hel del av de reformer som behöver göras på utbildningsområdet, på organisationsområdet och så vidare. Vi har lagt grunden för detta nu.
Trovärdigheten i fråga om enigheten hos oppositionen framstår som lite lustig när man ser att det finns tre reservationer. Ni talar om enighet så att ni blir röda om kinderna. Men det finns en reservation från bara sossarna, det finns en gemensam från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och sedan finns det en gemensam från s, v och mp. Det känns inte direkt som att man har räknat statistiskt på att det råder någon stark enighet i oppositionen. I själva verket kan det inte bli mer splittrat.
Herr talman! Svensk polis befinner sig i en ständig omvandling. Det beror på att världen utvecklas. Jag tillhör inte dem som tror att en organisation kan vara statisk och gälla för evigt, utan den måste förändras. Detsamma gäller kompetensbehov och vilka verktyg som ska användas i brottsbekämpningen. Det krävs ständiga överväganden för att man ska möta de utmaningar som finns, i detta fall i praktiken den brottslighet som finns i vårt samhälle.
Just organisationen är central. Vi har tyckt att det har varit viktigt att skapa arbetsro. Vi har gjort strukturella förändringar inom polisen vad gäller att bekämpa den grova brottsligheten. Vi följer noga hur myndigheter gör olika förändringar och försöker hitta andra ledningsstrukturer. Vi har sett hur kriminalunderrättelsetjänstverksamheten har förändrats och delvis centraliserats. Vi vill gå varsamt fram, och orsaken till det är att det är rätt komplicerat att bestämma om en stor organisationsförändring för svensk polis.
Jag vill påminna kammaren om att den senaste stora organisationsförändringen som genomfördes var den som nog skulle vinna pris för världens sämsta organisationsförändring. Den genomfördes under tidigare mandatperioder och kallades närpolisreformen. Den rullades ut. Det var helt nya arbetssätt som skulle genomföras. Direkt när den var genomförd lades den ned.
När det nu från den så kallade enade oppositionen efterfrågas aktion vill jag bara säga att vi inte tänker upprepa era misstag, utan vi tänker gå varsamt fram och veta vad vi gör, och vi tänker se till att det som vi förändrar verkligen blir hållbart. Vi kommer att återkomma i den frågan.
Polisens kompetensbehov är också i ständig utveckling. Åtminstone jag imponeras mycket när jag är på universitet och träffar polisstudenter, och för den delen även när jag är på Sörentorp. Jag imponeras mycket över deras kunnighet och deras bakgrund. Det känns som om de oftast kommer att bli duktiga poliser. Därför menar vi att man ska ta med sig det bästa från nuvarande utbildning och lägga till det som saknas. Vi arbetar med hur detta ska se ut.
Någon från oppositionen sade här tidigare att man kräver en akademisk polisutbildning. Det kan man tycka. Det kan vi rösta och fatta beslut om på en gång. Men det är väl innehållet och hur man ska förhålla sig som det handlar om. Ska det vara en sektorshögskola? Ska detta finnas på alla högskolor och universitet? Det är mängder av effekter som man måste ta med i en sådan beredning. Vi kommer också att återkomma till det. Man får inte slarva med detta. Det hänger ihop med vissa saker som oppositionen är oense om. Det gäller legitimationsfrågor och förhållandet till andra viktiga civila experter i polismyndigheten, något som jag inte minst personligen tycker är viktigt för att höja kvaliteten och få en än bättre fungerande svensk polis.
När det gäller tvångsmedel är tillgång till teledata ett viktigt verktyg för svensk polis i dag. Det används varje dag för att bekämpa mycket grova brott. Här finns det en gemensam EU-lagstiftning där det sägs att det ska införas så att säga en bottenplatta i fråga om hur det minst ska se ut. Det finns rätt mycket valmöjligheter för hur man ska genomföra detta. Det är det som vi nu använder oss av.
Oppositionen säger att detta bara är att genomföra. Vi är fällda i domstolen och bereder detta skyndsamt, och vi vet inte om det blir något skadestånd än.
Vi fick höra från oppositionen att man naturligtvis ska utreda detta också inom EU. Detta handlar om svåra avvägningar mellan effektivitet och integritet. Jag är den första att erkänna att detta är svårt. Det är inte svårt
att
genomföra det. Man kan göra hur man vill. Men vi tänker vara noga med hur vi genomför det, för vi vill hitta en optimal balans för att förena två viktiga intressen: effektivitet i brottsbekämpningen och integritet för medborgarna. Oskyldiga ska inte drabbas, utan detta ska endast slå mot de personer som förstör livet för andra. Vi kräver noggranna överväganden.
Detta försöker man hånfullt från oppositionen att attackera. Men jag vill påminna igen om att frågan om buggning behandlades här i riksdagen under tio år. Det kom propositioner som sedan fick dras tillbaka. Vi har dragit lärdom av hur den förra regeringen arbetade. Vi vill inte se detta. Vi vill veta att det som kommer till riksdagen när det gäller teledatalagen ska hålla och fungera bra. Då är det svåra avvägningar.
Elektronisk kommunikation i övrigt tas upp i reservation 2. Jag utesluter verkligen inte att vi ska kunna landa på den slutsatsen.
Hoten på nätet är en ny företeelse som förstör livet för många människor och inskränker deras integritet. Det är centralt också för majoriteten här i kammaren att man kommer till rätta med detta. Den frågan bereds också. Men jag vill understryka att oppositionen här är mycket splittrad.
Vi har en bra och välutbildad svensk polis. Polisen blir alltmer effektiv. Polisen får alltmer stöd från allmänheten när det gäller att man gör ett bra jobb. Polisens synlighet ökar.
Avslutningsvis: Jag hörde att det talades om att vi inte ska ägna oss åt att räkna poliser. Jag har inte räknat poliser en enda gång. Men eftersom ni tjatar så otroligt mycket om detta känns det som att det är nödvändigt att nämna det. Jag har hört företrädare från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tala om människor i sjukvården, lärare, läkare och alla möjliga viktiga yrkesgrupper. Det är klart att det är viktigt hur många poliser det finns. Ju fler poliser det finns, desto fler är det som kan förebygga brott, bekämpa brott direkt, utreda brott och se till att de som begår brott blir lagförda. Det är klart att det är intressant.
Nu ser vi svenskt rekord i tillväxt när det gäller antalet poliser. Vi tycker att det är viktigt, och vi vill gärna berätta detta för medborgarna. Jag förstår att ni var nöjda med att antalet poliser ökade med två per år eller hur många det var. Det är klart att man kan ha den ambitionsnivån. Men vi tycker att detta är viktigt. Men nog ordat om detta, för jag vill inte bli lika tjatig som oppositionen.
Sammanfattningsvis: Folkpartiet och den övriga alliansen står bakom detta betänkande. Jag yrkar avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
I detta anförande instämde Helena Bargholtz (fp).