Herr talman! Inge Garstedt talade om att man måste vänta med datalagring av integritetsskäl med hänsyn till den enskilda individen.
Jag måste först bara förklara för den som inte förstår: Vi har under denna mandatperiod kunnat se hur FRA-lagen har hastats fram, och för dem som inte känner till skillnaden kan jag tala om att FRA innebär att man avlyssnar vad människor säger. När två människor pratar i telefon kan man alltså avlyssna vad de säger. Det har funnits tidigare, men med utvidgningen - man gick från att avlyssna i luft till att avlyssna via kabel - blev det ungefär 20 gånger mer omfattande än tidigare. Man avlyssnar alltså, hör, vad människor säger till varandra. Datalagring har funnits i flera decennier. Detta handlar om att reglera det. Man får alltså inte höra vad människor säger, utan man får bara höra att A pratar med B.
Hur kan det komma sig, Inge Garstedt, att man inte brydde sig om integriteten när det handlade om en lagstiftning där A pratar med B och man hör vad A säger till B och vad B säger till A? Där körde man igenom utan någon som helst utredning. Redan i januari 2007, tre månader efter regeringsskiftet, lade man fram det första förslaget. Då behövdes ingen utredning, och då var det inget tal om integritet. Då kunde man avlyssna alla människor och spara det i FRA. När det gäller datalagring, som handlar om en betydligt mindre integritetskränkning, tar man dock hela mandatperioden på sig - och lyckas ändå inte.
Förklara för mig, Inge Garstedt, hur det kommer sig att det skulle vara mer integritetskränkande att
inte
avlyssna människor som talar med varandra än att avlyssna människor som talar med varandra! Det skulle jag vilja höra.