Herr talman! Att verkligheten ser ut så som jag beskrev vet jag eftersom jag har anhöriga som arbetar inom polisen. De utför arbetsuppgifter som civilanställda har gjort. Därför ställer jag mig frågan, bland denna sifferexercis, vart de tog vägen. De arbetar både som arrestvakter och som telefonister. Så ser det ut. Det är en beskrivning av en arbetsplats.
När det gäller kriminalvården vet vi att det läggs ned anstalter, att de är gamla och utnötta. Det är ingen hemlighet. Nu handlar det om dem som redan är på gång men inte får byggas. Det borde man kunna förklara.
Jag ställde en del frågor till majoriteten om datalagring när jag höll mitt huvudanförande. Bland annat tog jag upp att vi nu har ett domstolsbeslut som vi ska förhålla oss till. Vi väljer att ta ansvar och förhåller oss till det. Vi har en gemensam reservation där vi tar upp vad man vid en utredning ska ta hänsyn till.
Vad är det egentligen majoriteten vill? Hur ska ni ha det? Jag har stått här många gånger när vi har diskuterat lagstiftning som varit integritetskränkande, och då har jag inte hört så mycket. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit ganska ensamma. Det hela blir därför ett spel för gallerierna. Man vill så att säga inte ta ställning, vilket känns lite populistiskt. Tala nu om vad det är ni vill!