Fru talman! Även Moderaterna och Alliansen yrkar bifall till utskottets förslag, kanske med en något mer nyanserad bild än vad vi nyss hörde från talarstolen.
Det är också viktigt att inskärpa det som förvisso betonades i slutet av det förra anförandet men som var otydligt i början: Man kan delegera uppgifter, men man kan aldrig delegera ansvar. Ansvaret för den finansiella stabiliteten och konsekvenserna av förslagen ligger hos ansvarigt statsråd och därmed hos hela regeringen. Finansinspektionen är ett verktyg för att nå de politiska målen. Den är inte självständig i den bemärkelse som till exempel Riksbanken är.
Den 9 september 2008 vänder Lehmanaktien ned med 45 procent. Standard and Poors 500-index droppar samma dag med 3,4 procent. Dagen efter, den 10 september 2008, höjer Riksbanken reporäntan med 0,25 procentenheter upp till 4,75 procent. Detta sker under en höst då både ECB och Fed sänker räntorna. Vi har alltså en utveckling i den svenska räntepolitiken som går på tvärs med den övriga världen.
Den 23 april 2010 begär Grekland nödlån på 45 miljarder euro - en summa som är så pass stor att den är svår att förhålla sig till - bland annat från IMF.
Den 27 juli, det vill säga strax därefter, inleder Riksbanken en lång rad räntehöjningar för svensk ekonomi. Därefter är inflationsförväntningarna i ekonomin knäckta. Vi kommer in i ett läge där ekonomin vänder uppåt men där Riksbanken känner sig nödgad att i stället sänka räntan för att nå sitt inflationsmål. Vi befinner oss då i det som ofta beskrivs som ett onormalt läge för den ekonomiska politiken.
Man kan givetvis diskutera detta på kors och tvärs och fram och tillbaka. Men det råder en bred samsyn om att högkonjunktur i kombination med låga räntor givetvis kommer att elda på en skuldsättning. Allting annat är otänkbart. Detta har också varit kontroversiellt inom Riksbanken med öppna konflikter på ett sätt som varken är önskvärt eller för den delen särskilt förväntat från en myndighet som Riksbanken, där denna onormala räntepolitik har debatterats mycket. Detta har givetvis också lett till en kraftig ökning av hushållens skuldsättning.
Fru talman! Det skedde en utjämning i hushållens skuldsättning i förhållande till inkomster från 2006 och framåt. Men den onormala räntepolitiken har knäckt denna utveckling och givetvis ytterligare exponerat de svenska hushållen för risk. Det exponerar givetvis hela det svenska samhället och hela den svenska ekonomin, jobben, välfärden och tryggheten för risker.
Vi berömmer oss gärna i Sverige för att vi har en låg statsskuld, och det är förvisso sant. Men om man väger ihop statsskulden och hushållens skuldsättning är vi knappast bättre än andra länder. Då är vi möjligtvis genomsnittliga. Vi har bara fördelat risken på ett annat sätt. Det beror delvis på faktorer som det råder bred samsyn om. Det är bra att man äger sitt eget boende. Det är generellt sett bättre att äga boendet än att hyra det, särskilt om man tillhör de ekonomiskt lite svagare grupperna i samhället, eftersom det hyrda boendet över tid blir dyrare. Det kommer givetvis att förskjuta en del av skuldsättningen från stat till hushåll. Därom råder det en bred samsyn.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ytterligare verktyg för makrotillsyn
Men det är inte bara Riksbanken och räntepolitiken som påverkar den finansiella stabiliteten eller uppkomsten av finansiella obalanser. Det är mer grundläggande problem än så i samhället. Det mest grundläggande problemet, fru talman, är den svenska dysfunktionella bostadssituationen, där vi har en mycket passiv regering som under snart en hel mandatperiod inte har lyckats vidta en enda åtgärd som enligt någon trovärdig bedömare förbättrar bostadsmarknadens funktionssätt. Här finns det ett dubbellås mellan ett miljöparti som inte vill göra några förändringar på den sidan som begränsar utbudet och en socialdemokrati som på inget sätt vill stöta sig med Hyresgästföreningen, även om det på sikt skulle bli bättre för nästa generations hyresgäster.
Detta har också drivits på av en mycket ansvarslös socialdemokrati, som via statliga organ har eldat på eller till och med startat de stora finansiella obalanserna i Sverige. Problemen var begränsade fram till 2000-talets början, då en mycket aktivistisk politik inleddes av det statliga bolaget SBAB. Dessförinnan kunde man låna upp till 70 eller 80 procent, beroende på om det var en villa eller om det var en bostadsrätt. Därefter bestämde man från det statliga hållet, med en mycket aktivistisk hållning, att detta skulle bort. Människor skulle låna till kapitalinsatsen. Det var devisen i början av 2000-talet. Vi kan fundera på vad det betyder. Men det var en aggressiv kampanj från ett under den tiden socialdemokratiskt lett Sverige via SBAB om att skuldsättningen skulle upp till 100 procent eller till och med över 100 procent när det var fråga om köp av bostäder. Detta ledde givetvis till en mycket explosiv utveckling av hushållens skuldsättning. Det var ett mycket oansvarigt drag av ett statligt bolag som nu har försatt Sverige i en mycket svår situation.
Det som vi diskuterar här i dag, om ytterligare verktyg i makrotillsynen, bör vi gemensamt vara medvetna om är en lindring av men inte en bot mot de problem som vi har.
Fru talman! I dag väljer vi att ordinera oss själva lite mer Magnecyl, när det kanske egentligen är en ordentlig läkarundersökning, friskvård eller kanske till och med riktig medicin som landet behöver för att komma till rätta med de grundläggande problemen. Det betyder inte att Magnecylen inte behövs.
Fru talman! Det är emellertid oroande att det inom de grundläggande problemområdena, och då främst bostadsmarknaden, inte sker några förbättringar. För den långsiktiga ekonomiska utvecklingen, för stabiliteten i det finansiella systemet och för att motverka de finansiella obalanserna, det vill säga två av tre av Finansinspektionens uppdrag, vore det bättre med en strukturreformsinriktad politik som löser de grundläggande problemen i stället för att enkom mildra symtomen.
Fru talman! Det är också förståeligt att dessa förslag om att skjuta över ansvar eller åtminstone uppgifter till en myndighet kommer från regeringen. Vi har inte en stark historia i Sverige, och särskilt inte hos Socialdemokraterna, av att klara av att hantera detta inom ramen för det politiska systemet. Det är därför som denna typ av uppgifter flyttas över till myndigheter. Om detta har det funnits en insikt hos alliansregeringen, som startade detta och göra Finansinspektionen mer potent. Det är i dessa tider än mer angeläget när vi ser hur den andra delen av den ekonomiska politiken, finanspolitiken, helt underkänns av alla expertmyndigheter - Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet och så vidare - vilka entydigt säger att finanspolitiken strider mot det finanspolitiska ramverket. Därmed är det nödvändigt att väga upp det andra benet kring finansiell stabilitet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ytterligare verktyg för makrotillsyn
Fru talman! Det är dock viktigt att vi också ser och uppmärksammar att det finns en medvetenhet om de avigsidor som kan finnas kring detta - negativ påverkan på tillväxt och negativ påverkan på arbetslöshet. En stor mängd regleringar kan också leda till att det byggs upp obalanser i ekonomin som vi på förhand inte känner till. Ofta är det precis så det går till. En välvillig och välmenande politik som försöker lösa problem som vi har i dag lyckas på ett sätt som man inte kan förutse skapa problem som uppstår i morgon. Därmed finns det anledning att både vara ödmjuk när man vidtar nödvändiga åtgärder av den typ som vi nu föreslår och givetvis vara lite framsynt och vara noggrann med att inte nöja sig med de smärtstillande tabletterna utan ta tag i det grundläggande problemet. Här efterlyser vi givetvis fler och riktiga åtgärder av regeringen.
Fru talman! Avslutningsvis: En liten och öppen ekonomi som den svenska, med en stor valuta utan några internationella valutasamarbeten som på olika sätt kan garantera vår stabilitet i olika kristider, även om det självklart också finns fördelar med att stå utanför, måste givetvis värna stabilitet och robusthet i det svenska systemet.
I dag ger vi ökade möjligheter för den berörda myndigheten att med regeringens godkännande göra detta. Det är nödvändigt i den situation som har uppkommit, men man måste också ställa sig frågan om det är det mest önskvärda. Vi känner till avigsidorna med en mycket reglerad kreditmarknad, något som vi tidigare har prövat i Sverige. Det har också ett pris.
Det är därför en önskan från oss moderater att sittande regering i stället för att bara vända sig till pillerburken också tar tag i friskvården av det ekonomiska systemet, där bostadsmarknaden är ett grundläggande problem och driver hushållens skuldsättning. Det finns också skäl för Socialdemokraterna att självkritiskt reflektera kring hur detta system uppkom och hur det eldades på av en statlig bank samt att ta tag i skattesystem och bostadsmarknadsregleringar så att det finansiella systemet i sig självt blir mer robust och motståndskraftigt.
Men i väntan på detta är det självklart att vi i Moderaterna på tyngsta möjliga sätt stöder en inriktning som gör Sverige mer robust och motståndskraftigt genom att den berörda myndigheten är potent att utföra de åtgärder som krävs.
(Applåder)