Fru talman! Regeringen fattar kollektiva beslut. Vi har fattat ett beslut som regeringen som helhet står bakom. Det inkluderar även bostadsministern. Det finns alltså en bred samsyn i regeringen om att vi måste fatta beslut om åtgärder nu som långsiktigt minskar riskerna för svensk ekonomi.
Jag tycker inte att det är ansvarsfullt gentemot framtiden att försöka blunda och hoppas på att det ska komma något annat förslag någon gång senare som hanterar dessa risker. Om man särskilt månar om nytillträdande köpare på bostadsmarknaden är det värt att påminna sig vilka effekterna kan bli av en finansiell kris på inte minst bostadsmarknaden.
Det ger en dramatisk effekt på viljan att bygga nytt. Det får stora konsekvenser för hushållens ekonomi och därmed deras kapacitet att kunna köpa något. Att kunna vidta åtgärder som minskar riskerna och ger en stabilitet över tid är något som även är till nytta, inte minst för hushåll med mindre plånböcker.
Jag tycker att den kritik som har kommit ska tas på allvar. Det har också Finansinspektionen gjort i sin analys av den kritik som har kommit fram i remissomgångarna.
Om vi börjar med att det skulle vara krångligt kan man konstatera att bankerna redan i dag tar hänsyn till både bostadens värde och hushållets inkomst. Bedömningen finns alltså redan på den svenska bostadsmarknaden. Att påstå att kravet skulle utgöra en krångelfaktor är lite svårt att förstå i detta sammanhang.
När det gäller trögrörligheten kan man nu dra erfarenheter från det förra amorteringskravet. Den här kritiken fördes fram även då. Vi kan nu konstatera att det finns ett väldigt starkt utbud på svensk bostadsmarknad. Vi har uppenbarligen inte fått sådana effekter.
Jag delar heller inte bedömningen att det här skulle vara orättvist. Jag tror att många andra åtgärder som har föreslagits skulle ha fått betydligt större effekter. Det här är ett väldigt milt förslag i sammanhanget, och därför tycker jag att kritiken är något överdriven.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ytterligare verktyg för makrotillsyn
Jag vill själv fråga Mats Persson: Vilket ansvar har ni i oppositionen för ett ramverk som vi har tagit fram gemensamt? Ni säger ju nej till det första förslag som kommer fram inom detta ramverk. Vilken stabilitet ger det här?