Fru talman! De senaste tio åren har präglats av finanskrisen och konsekvenserna av den. Detta visar, tycker jag, på ett påtagligt sätt vikten av att bygga ett finansiellt system som är robust och innehåller regler som gör att man kan hantera att det börjar blåsa på de finansiella marknaderna.
Det förslag som nu ligger på riksdagens bord är ett förslag som regeringen har förhandlat fram tillsammans med oppositionen. Jag är glad att vi över blockgränserna har kunnat hitta en samsyn kring hur det här ska se ut. Det är ett arbete som inleddes under alliansregeringen, och det har tagit väldigt lång tid, men nu har den rödgröna regeringen till slut kommit med ett förslag till riksdagens bord.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ytterligare verktyg för makrotillsyn
Fru talman! I det som vi är överens om över partigränserna är det väldigt tydligt att vi ger Finansinspektionen ett brett och tydligt mandat, men till syvende och sist är det ändå det politiska systemet som tar ansvar för den finansiella stabiliteten. Tydligast blir detta i att regeringen ska godkänna flera av de förslag som Finansinspektionen eventuellt lägger fram för regeringen.
Varför? För det första därför att det är viktigt att svenska folket, de som påverkas av den här typen av beslut, kan göra ett politiskt ansvarsutkrävande av regeringen. Det är viktigt att man kan kräva politiker på ansvar för de beslut som faktiskt tas.
För det andra därför att det är viktigt att någon har ett helhetsperspektiv. Det finns ju alltid en risk när man i sin iver att hantera exempelvis hushållens skuldsättning går fram med åtgärder som får en rad andra konsekvenser och effekter i samhället. Den helhetsbedömningen behöver någon göra, och det är rimligen inte Finansinspektionen utan det politiska systemet och regeringen.
Fru talman! Vi ser nu, och har sett under alltför lång tid, hur hushållens skuldsättning blivit ett allt större problem i det svenska samhället och riskerar att bli ett större problem i framtiden för den svenska ekonomin. Den senaste mandatperioden har präglats av en påtaglig passivitet och en ovilja att ta itu med bostadsmarknaden liksom en väldig ovilja och oförmåga till politiskt mod att göra någonting åt hushållens skuldsättning.
Detta gör att vi de senaste åren har sett hur skulderna har ökat väldigt mycket, vilket står i skarp kontrast till det jag tycker borde prägla debatten, nämligen hur människor kan stimuleras att spara. Regeringen har nu på riksdagens bord lagt fram ett förslag om att höja skatten på sparande - i ett läge där hushållen har väldigt mycket skulder. Vem förstår logiken? Ingen!
I ett läge där denna passivitet har varit så tydlig väljer Finansinspektionen att gå fram med ett förslag om att förstärka amorteringskravet. Finansinspektionen säger väldigt tydligt att det här förslaget inte alls är det man egentligen vill göra, utan man lägger fram detta förslag eftersom regeringen har dragit benen efter sig och inte gjort någonting under väldigt många år. Man säger också att man lägger fram förslaget eftersom det finns en brist på andra åtgärder.
I det läget hade jag hoppats och förväntat mig att den rödgröna regeringen skulle göra det som står i det vi diskuterar i kammaren i dag, nämligen göra en helhetsbedömning av vad det innebär om man skruvar åt amorteringskravet ytterligare. Vad innebär det för unga människor? Vad innebär det för den 28-åriga civilingenjören från Linköping som får drömjobbet i Stockholm och vill flytta dit, till en bostadsmarknad som präglas av köer och som innebär att 28-åringar i väldigt många fall måste betala dyra tusenlappar för att bo i andra hand? Till dessa människor säger nu regeringen: Vi vill göra det ännu svårare att ta drömjobbet och flytta till en större stad!
Det var inte meningen med den lagstiftning som ligger på vårt bord och det regelverk som vi har tagit i hand på att regeringen så flagrant skulle bortse från att ta detta helhetsansvar.
Det blir också väldigt tydligt, fru talman, när man ställer frågan till regeringen vilka egna bedömningar, analyser och utredningar regeringen har gjort för att anlägga ett helhetsperspektiv. Svaret är då noll - nada.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ytterligare verktyg för makrotillsyn
Detta är inte att ta politiskt ansvar. Det är inte att ta ansvar för svensk bostadsmarknad. Det är inte att ta ansvar för de unga människor som vill komma in på bostadsmarknaden. Det är att göra bostadsmarknaden krångligare. Det är att försvåra ännu mer för unga människor att komma in på bostadsmarknaden.
Fru talman! Detta sker i ett läge där vi ser prisnedgångar på den svenska bostadsmarknaden. I Stockholm och Göteborg finns en påtaglig risk för att det förstärkta amorteringskravet driver och fördjupar prisnedgången ytterligare. Den osäkerheten är det sista det svenska folket behöver. Den osäkerheten är det sista unga människor som har en bostad eller unga människor som vill flytta till en ny bostad behöver.
Det människor behöver nu är trygghet. Det människor behöver nu är stabilitet. Det människor behöver nu är en regering som tar ansvar för den förda politiken och inte duckar och lämnar det till en statlig myndighet.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till propositionen.