Fru talman! Vi har hamnat ganska långt bort ifrån själva grundfrågan som vi diskuterar här, det vill säga beslut om det ramverk som Finansinspektionen ska ha och de lagliga verktyg de ska ha för att kunna gå vidare med förslag.
Om vi försöker återvända något till detta perspektiv också i denna debatt är det detta system vi har kommit överens om väldigt brett i svensk politik: Det är Finansinspektionen som har ansvaret för att analysera utvecklingen i svensk ekonomi, att fokusera på risker, att hitta de risker som finns och att komma med relevanta åtgärder för att möta dessa risker. När man gör det ska man också göra en bedömning av effekterna på svensk politik och även på till exempel bostadsmarknaden. Detta tycker jag att Finansinspektionen har gjort i sitt arbete, och jag är full av tillförsikt när det gäller att man kommer att göra det även framöver. Det gäller också till exempel åtgärder som har införts, som bolånetaket.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ytterligare verktyg för makrotillsyn
Jag tycker därför att det är bättre i denna situation att avvakta och höra myndighetens analys än att springa före och göra kortsiktiga politiska bedömningar som kanske inte alltid är så väl förankrande som de skulle behöva vara. Vi har inte alla fakta på bordet.
När det gäller ränteavdragen kan vi konstatera att sedan Miljöpartiet började driva frågan och lyfte upp den på den politiska arenan har det varit flera partier som har anslutit sig efter hand och pö om pö. Det tycker jag är en positiv utveckling, för det gör att det nu finns en möjlighet att föra denna typ av diskussioner långsiktigt. Däremot kan vi konstatera att de två stora partierna inte är redo att komma fram med konkreta förslag i det här läget. Det säger mig att vi måste fortsätta att driva opinion i frågan och fortsätta att diskutera vikten av att vidta ytterligare åtgärder.
Jag tycker dock också att det är viktigt att ta ett steg i taget. Nu fattar vi ett viktigt beslut i och med att vi ger medgivande från regeringens sida till Finansinspektionen att gå fram med ett skärpt amorteringskrav. Låt oss nu avvakta och se vilka effekter det får när det gäller att hantera skuldsättningen i hushållen innan vi går vidare med ytterligare åtgärder. Det ger också det lugn och den ro som hushållen behöver för att kunna planera långsiktigt.