Herr talman! Att det inte är tillräckligt att sänka
skatterna för att åstadkomma hög sysselsättning var
en del av det arv vi med uttrycksfullhet fick lov att
räkna in när vi tillträdde. Vad den föregående rege-
ringen hade gjort var att sänka skatter men inte sänka
utgifter. Effekterna av det känner vi till. Det blev i
alla fall inte ökad sysselsättning, utan raka motsatsen,
en gigantisk ökning av arbetslösheten. Det är faktiskt
viktigt för den ekonomiska stabiliteten och utveck-
lingen att det också finns stabilitet i statens affärer. En
sådan håller vi nu så sakteliga på att skapa igen, med
hjälp av utgiftsnedskärningar som hårt drabbar vissa
grupper som är beroende av de statliga utgifterna för
sin försörjning men som ändå är litet mindre drabbade
genom att vi också tar ut egenavgifter till sjukförsäk-
ringen av dem som har arbete och inkomst. Det är ett
sätt att fördela de bördor som krävs för att man skall
få den ordning i statens affärer som är den absolut
första och grundläggande förutsättningen för att rätta
till en del av de sysselsättningsproblem som vi ärvde.