Herr talman! Åtgärder som syftar till att förebygga och motverka diskriminering är grundläggande i en demokrati, och en förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsvariationer är en förutsättning för att uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det finns vinster att göra både på individnivå och för samhället i stort. Centerpartiet vill se en lagstiftning som bidrar till ett tillgängligt samhälle för alla. Det innefattar tillgänglighet till myndigheter, institutioner, företag och andra delar av samhället. Tillgängligheten behöver kontinuerligt ses över hos företag och myndigheter, och brister behöver åtgärdas. Vi ser tillgängligheten som något som ska omfatta även mindre företag på sikt, men utan en konsekvensbeskrivning eller utvecklad praxis som grund för regeringens förslag blir åtagandet för de små företagen inte överblickbart. Därför föreslår vi avslag på regeringens proposition i dag och ett tillkännagivande om att konsekvenserna måste analyseras för att få till stånd en lagstiftning som har bättre förutsättningar att bli skarp. Jag yrkar bifall till reservation 1.
Som den aktuella regeln är utformad i diskrimineringslagen är det bedömningar i varje enskilt fall som måste göras innan ett företag kan fatta ett beslut om en åtgärd måste vidtas eller inte. Vägledande praxis saknas, och förarbetena innehåller endast allmänt hållna referenser till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna hos verksamhetsutövaren samt varaktigheten och omfattningen av förhållandet mellan den enskilde och verksamhetsutövaren. Exakt samma svårighet kommer även personer med funktionsvariationer att ställas inför, det vill säga att bedöma om ett hinder håller sig inom skälighetsrekvisitet eller ej innan anmälan kan göras och drivas vidare.
Det nuvarande undantaget för små företag i diskrimineringslagen speglar också att det är en komplicerad bedömning som måste göras. Undantaget motiveras av att de små företagens administrativa börda inte ska öka, och Centerpartiet anser att detta argument även i fortsättningen ska väga tungt och ligga kvar. Skälighetsrekvisitet ger förutsättningar för att de krav som ställs ska vara relevanta och befogade, vilket på ena sidan är en bra ingång. Men på den andra sidan innebär samma rekvisit en ovisshet och svårighet att förutse var gränsen kommer att dras för vilka anpassningar som kommer att krävas eller vilka anpassningar personer med funktionsvariationer kan komma att kräva. Små företag är mycket känsliga för den här typen av svårbedömda skyldigheter att vidta åtgärder och de kostnader som de kan medföra om det sedan visar sig att ett beslut var felaktigt.
Det bör också framhållas att det finns ett stort antal funktionsvariationer som kan kräva olika typer av åtgärder och att det inte går att överblicka de kostnader som lagstiftningen kan medföra. Likaså kan olika typer av funktionsvariationer och de anpassningar de kräver gå emot varandra, det vill säga att en anpassning för en grupp sedan blir en försämring för en annan grupp. Centerpartiet anser att bedömningen huruvida företagaren ska vidta åtgärder är så svår att den inte uppfyller grundläggande krav på förutsebarhet och tydlighet. Det saknas helt enkelt tillräckliga möjligheter att på förhand med säkerhet avgöra vad som är diskriminerande. Den frågan måste i stället avgöras av domstol i efterhand. Sveriges advokatsamfund lyfter i sitt remissvar fram frågan att de kostnader som kan uppkomma för att anpassa sig till förslaget är mer betungande för mindre företag än för större.
Herr talman! Vad är det då som jag och ett flertal remissinstanser inte anser vara förutsebart eller tydligt? Jag läser från propositionen:
"En första förutsättning är att någon enskild person med en funktionsnedsättning missgynnas. En ytterligare förutsättning är att verksamhetsutövaren inte har vidtagit tillgänglighetsskapande åtgärder. Vidare krävs att kriteriet jämförbar situation är uppfyllt. Det innebär att en jämförelse ska göras mellan situationen för en person med en funktionsnedsättning och situationen för andra som saknar den aktuella funktionsnedsättningen. För att en rättvisande jämförelse ska kunna göras måste de personer som jämförs befinna sig i en jämförbar situation. Om det i det enskilda fallet kan anses rimligt och naturligt att olika individer behandlas lika befinner sig dessa i en jämförbar situation."
Propositionen fortsätter:
"De åtgärder för tillgänglighet som krävs är alltså de som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse."
Som en extra knorr läggs följande till:
"Vilka åtgärder som är skäliga får avgöras genom en helhetsbedömning i varje enskilt fall."
Jag anser att det inte är helt enkelt att förstå vilka insatser som en företagare måste eller bör göra.
Utskottets majoritet svarar i sin vishet följande på mina farhågor: "Där framförs att det är svårt att kvantifiera och beräkna de kostnader som kan uppstå eftersom de beror på faktorer såsom förkunskap, kreativitet när det gäller att lösa uppkomna situationer samt omfattningen av kontakter med personer med olika funktionsnedsättningar. Enligt regeringen innebär skälighetsbedömningen att åtgärderna som kan komma i fråga för småföretag är av enkel karaktär. Regeringen anför vidare att det inte har framkommit att förbudet har haft några betungande konsekvenser för de aktörer som omfattas i dag. De administrativa kostnader som kan uppstå kan enligt regeringen främst förväntas uppstå initialt då rutiner och arbetssätt ses över i förhållande till förbudet.
Regeringen anför vidare att åtgärderna som kan komma i fråga redan till stor del omhändertas genom den service som företag generellt och i eget intresse ger sina kunder, vilket enligt regeringen talar för att förändringarna kan väntas bli marginella."
Herr talman! På den ena sidan slår regeringen på stora trumman för att det nu minsann händer grejer. På den andra sidan är man mycket vag om vad det innebär och för övrigt rätt rak med att det egentligen inte innebär något alls. Och hela ansvaret läggs på någon annan.
Skyldigheten att anpassa lokaler och verksamheter kan komma att leda till höga kostnader för den enskilde näringsidkaren som riskerar verksamheten i små företag. Troligtvis kommer risken för kostnader att vara den största hämskon. Det skapar heller inte en bra förutsättning för lagen att göra praktisk skillnad i vardagen för personer med funktionsvariationer. När kraven och konsekvenserna inte är belysta innan lagen antas är det svårt för den som har funktionsvariationen att veta vad som faller under begreppen jämförbarhet, skälighet och rimlighet.
Centerpartiet saknar således en analys där det framgår vilka konsekvenser ett utvidgat skydd mot diskriminering skulle få för företag med färre än tio anställda. Innan en förändring av den här typen genomförs måste vi känna till vilka konsekvenser den får för företag, anställda och människor med funktionsvariationer - om man verkligen vill att lagen ska göra skillnad!