Herr talman! Det är några viktiga frågor som jag skulle vilja ta upp.
Jag vill börja med transfetter som är någonting som finns i kakor, glass, popcorn. Det finns mycket transfetter överlag i snabbmat. Att använda transfetter kan vara ett billigt sätt för livsmedelsindustrin att producera kakor, mat, bröd och andra saker. Men effekterna för människor kan bli ganska allvarliga. Hjärtsjukdomar, cancer, försämrat immunförsvar är några effekter av en alltför stor konsumtion av transfetter.
Det är också därför som EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA, har varnat för ett alltför stort intag av transfetter. WHO, Världshandelsorganisationen, har sagt att man inte bör äta mer än 2 gram transfetter om dagen. Och det är ungefär på den nivån som Sverige ligger. Vi ligger precis kring det gränsvärdet, ungefär 2 gram transfetter om dagen. Det tycker jag är värt att komma ihåg.
Det är också bra att komma ihåg att det finns andra länder i världen som är, tycker jag, föregångare i den här frågan. Danmark reglerade det här 2004 med ett de facto-förbud. Det är flera delstater och städer i USA som också har förbjudit transfetter, och jag tror att även Schweiz har stoppat transfetter. I september 2008 beslutade EU-parlamentet om ett förbud mot transfetter. Det har även Nordiska rådet gjort, också 2008.
När jag hörde Åsa Coenraads och Anita Brodén här tidigare tala om att det inte är något problem med transfettskonsumtionen i Sverige tyckte jag att det lät lite cyniskt, därför att vi vet att det här är en klassfråga. Det är också en generationsfråga. Jag pratar om att det handlar om ungefär 2 gram per person och dag, men nedbrutet på ungdomar, som äter mycket mer snabbmat, kakor, glass och liknande, ligger deras konsumtion långt över det gränsvärdet. Så är det också när det gäller låginkomsttagare, som tyvärr äter mer billig och faktiskt sämre mat och därmed får i sig mycket mer transfetter.
Det är lätt att peka på en snittsiffra och säga att nu är den här saken klar, men det är den faktiskt inte. Jag tycker att det främsta skälet för att vi ska förbjuda transfetter är att skydda de grupper som i dag har en överkonsumtion av transfetter. Och jag tycker att det är tråkigt att de borgerliga partierna säger att det här ska fixas bara genom samarbete med livsmedelsindustrin och att om vi tittar på snittsiffran är det inget problem längre. Så är det inte alls. Det här är ett stort problem. Det är just därför vi föreslår ett förbud mot transfetter.
Vi rödgröna vill också ha ett förbud mot så kallade azofärger. Om ni tittar på godis och läsk som har väldigt starka färger är risken stor att de innehåller så kallade azofärger. Innan vi gick med i EU hade vi ett förbud mot de här färgämnena. Men på grund av EU:s inre marknad och att allting måste vara exakt likadant var vi tvungna att häva förbudet i slutet av 90-talet. Vi försökte att framhärda och värna vårt förbud, men vi fick inte det för EU-kommissionen.
Azofärger är väldigt allvarliga färgämnen för personer som redan har en form av allergi, och barn drabbas ännu hårdare av azofärger. Det är också just barn som äter mycket godis och dricker mycket läsk som kan få allergiska reaktioner; man kan se utslag på huden. I värsta fall kan azofärger också leda till hyperaktivitet hos barn. Då borde vi väl se till att vi stoppar azofärgerna för barnens skull. Det borde väl inte vara så himla svårt för de borgerliga politikerna i den här församlingen att bifalla vår reservation där vi just vill göra det.
Den person som säger att det här kan vi inte göra på grund av EU tycker jag har gett upp lite grann. Vi får ta strid, särskilt för barnens och våra allergikers skull, för ett förbud. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 5, som handlar om just detta.
De borgerliga politikerna här talar mycket om konsumentmakten. För att konsumentmakten ska fungera riktigt är ett minimikrav att vi har en bra märkning av den mat vi köper. Det är just därför vi rödgröna i reservation 7 vill ha en obligatorisk ursprungsmärkning av allt kött.
I den här frågan tycker jag att vi ofta får höra i debatter att även på den borgerliga kanten tycker man att det är bra att vi ska se till att ursprungsmärka allt kött, inte bara nötkött såsom det är i dag. Då kanske någon hävdar att den här frågan redan är på gång, eftersom man i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna har beslutat om märkning av allt kött. Ja, men då ska vi komma ihåg att det kommer att ta väldigt lång tid innan det går igenom, inte minst därför att vår borgerliga regering här i Sverige motarbetar förslaget och har lämnat in en reservation mot det. Vill man se till att vi har en riktigt bra ursprungsmärkning av allt kött ska man bifalla vår reservation om det.
Sist men inte minst en annan viktig märkningsfråga, och den rör GMO. I dag ska ju GMO-livsmedel märkas. Men merparten av de GMO-grödor som används i världen används inte för att föda människor utan för att föda djur. Jag tycker att det är fullt rimligt att de personer som vill undvika GMO också ska veta om den där grisen eller de där kycklingarna har blivit uppfödda med GMO-foder.
Jag vet att det gjordes en undersökning - det var på uppdrag av Greenpeace 2006 - där man frågade svenskarna om de ville ha en obligatorisk GMO-märkning av allt kött som producerats med GMO. Över 90 procent av de tillfrågade svarade att de ville ha en sådan märkning. Där förstår jag inte riktigt er borgerliga politiker som gärna vill värna konsumentmakten. Se då till att konsumenterna i alla fall kan göra medvetna val! Då behöver vi en obligatorisk GMO-märkning även för foder. Det finns nämnt i reservation 11, som jag vill yrka bifall till.