Herr talman! Jag delar Åsa Coenraads uppfattning om att mat och en god mattradition i ett land som Sverige är oerhört värdefullt för vår tillväxt, vår hälsa, vår förmåga att växa och må bra, vår känsla för att trivas i landet och allt det som god mat medför.
Jag har ofta lyssnat på frågan om Matlandet Sverige i olika debatter. Det framförs som guds gåva till mänskligheten. Det handlar om en satsning på knappt 100 miljoner kronor, som i grund och botten är ett exportbidrag för ett antal speciella och viktiga livsmedelsråvaror som exporteras utomlands och som knappt tillför den svenska mattraditionen mer än att det blir jag ska inte säga pittoreska inslag men viktiga inslag för de producenter som får möjligheten. Jag har knappt sett dessa effekter av Matlandet Sverige i alla andra sammanhang som Åsa Coenraads tar upp, bland annat i offentliga upphandlingar. Det handlar om mycket större grepp.
Att prata om Matlandet Sverige som om det skulle vara svaret på alla de frågor vi ställer om bra konsumentinformation, om god livsmedelsstrategi, om självförsörjningsgrad och allt det som ingår i en god tanke om hur, var och på vilket sätt vi säkerställer att vi har bra, goda och säkra livsmedel i Sverige stämmer inte. Hur tänker ni att med hjälp av Matlandet Sverige skapa en bra offentlig upphandling, en bra livsmedelsstrategi och så vidare?
Antalet djurskyddskontroller har halverats. Blev det bättre av att ni tog bort Djurskyddsmyndigheten?