Herr talman! För drygt ett år sedan beslöt
riksdagen att inrätta en
barnombudsmannafunktion. Jag framförde här i
kammaren vid detta tillfälle min tveksamhet till
klokskapen i ett sådant beslut. Grunderna till det
var att vi inom den statliga förvaltningen fram till
dess haft fyra statliga ombudsmän -- JO, KO, JämO
och DO -- vilka omfattade oss alla.
Den nya ombudsmannafunktionen skulle komma
att skilja sig från de övriga i det att den fick mandat
att föra en speciell grupps talan. Den fara jag såg
häri var att sannolikt andra grupper i samhället helt
förståeligt skulle komma att kräva sina
ombudsmän -- något som ju har besannats -- och att
den statliga ombudsmannafunktionen, i takt med
att vi inrättar allt fler, skulle komma att urholkas
och inte längre vara den kraftfulla institution på hög
nivå som företräder den enskilde medborgaren
visavi etablissemanget.
Detta var och är en rent principiell diskussion, som
inte innebär att jag är negativ till vare sig en
ombudsman för barn eller för handikappade som
sådan, utan det är ett uttryck för att jag är fortsatt
oroad över den, enligt min mening, nivellering av
det statliga ombudsmannaskapet som vi genom
våra riksdagsbeslut kanske har påbörjat.
Men nu har vi ändå, herr talman, slagit in på den
här vägen, och i ljuset av detta skulle jag vilja
tillägga följande:
Barnen har en stor kader av engagerade
människor -- föräldrar, lärare,
intresseorganisationer av olika slag, och i dag även
en barnombudsman -- som för deras talan.
De handikappade har, förutom ofta pådrivande
närstående, en stark organisation med 28 olika
förbund som värnar varje handikappads rättighet.
Nu har de snart en ombudsman också.
Det här är bra. Jag unnar innerligt väl såväl våra
barn som alla handikappade allt stöd och all hjälp
de kan få.
Men det finns en stor grupp människor i vårt land
som inte har så värst många som kämpar och talar
för deras rättighet till en värdig tillvaro. Ofta kan
de själva inte heller, bokstavligt talat, föra sin egen
talan. Dem jag talar om är våra mycket gamla,
mycket sjuka, ofta demenssjuka medmänniskor.
När nu barnen och i dag även de handikappade har
fått sina ombudsmän, måste väl ändå tiden vara
mogen för att denna stora tysta grupp människor
skall få sin äldreombudsman.