Herr talman! Jag beklagar om mitt anförande
kommer att ta några fler minuter än tio. Jag trodde
att jag hade anmält fler minuter i denna omgång.
I afton rullstolsdans! Så annonserar DHR och
några andra handikapporganisationer i
annonsorganen och väcker därmed
uppmärksamhet.
Upptakten till detta var ett seminarium som förra
året hölls i Stockholm. Det blev ett startskott för
föreningar och klubbar inom
handikapporganisationerna för att komma i gång
med denna nya form för gemenskap och glädje. För
många av oss är det säkert en överraskning att
rullstol så väl lämpar sig för dans.
När Statens handikappråd för ett par månader
sedan anordnade en konferens om kulturpolitik
uppträdde ett glatt gäng funktionshindrade från
Göteborg. Gänget kallar sig Oscar Lingon. Det
sjöng och musicerade med en glädje och entusiasm
som smittade av sig till alla de församlade
konferensdeltagarna.
Detta är några glimtar från aktiviteter i dagens
samhälle från de funktionshindrades värld, och som
kontrasterar mot den miljö som den handikappade
tidigare oftast var förvisad till. I socialutskottet fick
vi exempelvis ta del av den värld som Åke
Johansson upplevt, och som Jan Andersson
berörde i sitt anförande. Åke Johansson har
dokumenterat detta i sin bok Åkes bok. Det är
svåra år som han har bakom sig. Nu känner han sig
trygg i sin värld, och han reser runt för att informera
och stödja sina kamrater.
Vi som inte är funktionshindrade, konstaterar ändå
att människor med funktionshinder är den del av
befolkningen som möter de allra största hindren i
livet. Det kan gälla vardagens alla bestyr som att
duscha och att göra sina toalettbesök. Det kan
också gälla möjligheterna att resa. Ambitionerna
att förverkliga sina drömmar finns självklart också
hos de unga handikappade som hos dagens ungdom
utan handikapp; det behöver kanske knappast
poängteras.
Den svenska riksdagen har också i enighet fastslagit
att målet för handikappolitiken är att uppnå full
delaktighet och jämlikhet för personer med
funktionshinder. Detta beslut emanerar mycket
från 1989 års handikapputredning Ett samhälle för
alla. Där fastslogs det att oavsett individinriktade
eller generella insatser skulle en kvalitetsutveckling
ske. Fyra bärande principer angavs, nämligen
självbestämmande och inflytande, tillgänglighet,
delaktighet samt kontinuitet.
Regeringen har också, med socialminister Bengt
Westerberg i spetsen, genomfört ett mycket
omfattande reformarbete trots det kärva
ekonomiska läget. Regeringen fullföljer därmed
löften som givits i regeringsdeklarationer, detta
under en period som kännetecknats av besparingar
på nästan alla områden.
Herr talman! En ny lag har genomförts, nämligen
Lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. LSS-lagen ger samhället
skyldighet att se till att människor med
funktionshinder får det stöd som behövs på flera
områden. Omsorgslagen från 80-talet gav personer
med utvecklingsstörning vissa rättigheter. Den
omfattade ca 35 000 personer. LSS-lagen omfattar
100 000, både psykiskt och fysiskt handikappade.
Det är en rättighetslag för alla människor som är
svårt funktionshindrade från födseln, eller som
senare i livet blivit det genom sjukdomar eller
olyckor.
Nästan den första åtgärd denna regering vidtog
under mandatperioden var att höja vårdbidraget till
föräldrar med barn som har funktionshinder. Vi vet
att dessa föräldrar har ett stort ansvar och att de
ställs inför stora och svåra uppgifter. De gör
ovärderliga insatser och är mer än värda samhällets
stöd.
Nu går vi vidare med ytterligare förslag från
Handikapputredningen. Vi skall i dag besluta om
att inrätta en handikappombudsman. Det är med
tillfredsställelse som vi i dag kan gå till beslut i detta
ärende. Som representant för Folkpartiet känner
jag en särskild glädje över att vi får fullfölja den
prioritering som vi alltid haft för de svaga
grupperna.
Ombudsmannaorganisationen blir då det organ
som kan främja de funktionshindrades möjligheter
och driva på utvecklingen för att förebygga de
missförhållanden som fortfarande råder, trots ett
pågående reformarbete. Ombudsmannens
uppgifter blir att bevaka frågor som rör de
funktionshindrades rättigheter och intressen på
olika samhällsområden och att verka för att de
funktionshindrade inte missgynnas.
Ombudsmannen kan nu också följa tillämpningen
av lagstiftningen på det handikappolitiska området
och ta initiativ då det behövs.
Jag anser att det inte minst kommer att vara en
väsentlig uppgift för ombudsmannen att aktivt
förmå myndigheter och andra i samhällslivet att på
allvar fästa avseende vid de funktionshindrades
rättigheter och intressen. Det blir en stark potential
kraft i samhällets tjänst för de handikappade.
Ombudsmannen skall därmed arbeta för de
handikappolitiska målen, som jag citerade tidigare.
Andra utgångspunkter är en miljörelaterad syn på
handikapp och FN:s standardregler för
funktionshindrade.
Det hittillsvarande Statens handikappråd kommer
i och med detta beslut att upphöra. I stället inrättas
Handikappombudsmannen, men även till detta
ämbete knyts ett råd.
Ett förändringsarbete som leder till ökade
möjligheter att tillvarata de funktionshindrades
rättigheter välkomnas även av det avgående statliga
handikapprådet, vars ordförande jag nu är. Där har
också Jan Andersson tidigare varit verksam som
ordförande.
Jag vill tillägga att de insatser som det nuvarande
handikapprådet har åstadkommit med begränsade
resurser och möjligheter utgör en god grund för den
nya organisationen -- detta tack vare en mycket
lojal och plikttrogen personal. Det är klart att
organisationsförändringar är påfrestande för den
personal som har sin arbetsplats i det nuvarande
rådet. Vi är många som har full förståelse för det.
Men personalen kan känna sig nöjd med att i
verklig mening ha fullgjort sitt uppdrag för de
funktionshindrade.
Jag är mycket glad över att det är ett i stort sett
enigt socialutskott som lägger fram detta
betänkande. Jag tycker att det speglar den
grundläggande gemensamma syn som finns. Jag vill
också här uttrycka min tacksamhet för de
samförståndslösningar som Jan Andersson har
medverkat till i just den här frågan.
Utskottet gör nu två tillkännagivanden till
regeringen.
Det ena gäller om Handikappombudsmannen kan
ges en processförande roll. Utskottet anser att
denna möjlighet bör belysas ytterligare och att
regeringen skall återkomma till riksdagen i
ärendet. Till Eva Zetterberg vill jag säga att jag
tycker att detta är ett alldeles utmärkt förslag och
att jag inte förstår Vänsterns invändningar mot det.
Det andra gäller att en parlamentarisk medverkan
i Handikappombudsmannens råd är önskvärd.
Därmed tillgodoses önskemål som ju har framförts
motionsledes.
Det finns ett par socialdemokratiska reservationer
och en meningsyttring från Vänsterpartiet med
instämmande i socialdemokratiska reservationer
som jag särskilt vill bemöta.
I reservation nr 1 tar socialdemokraterna upp
frågan om solidarisk finansiering av omsorg och
service. Av propositionen framgår tydligt att
utgångspunkten för handikappolitiken är alla
människors lika värde och lika rätt, vilket också
klart har uttalats på annat sätt av regeringen. Syftet
med den välfärdspolitik som regeringen för är att
ge människor ekonomisk trygghet och att erbjuda
sociala tjänster av god kvalitet, anpassade till
medborgarnas skilda behov. I vårt svenska
samhälle är ju också de handikappade fullvärdiga
medborgare.
Jag tycker inte att målet kan uttryckas klarare, och
jag anser att socialdemokraterna i det här fallet slår
in öppna dörrar. Jag yrkar avslag på reservation 1
och även på reservation 2, där kravet är en översyn
av avgiftsuttaget för människor med behov av
många insatser. Jag anser att något
tillkännagivande inte behövs; regeringen arbetar
redan med dessa frågor.
Vi är medvetna om att vissa kommuner har
inkomstrelaterade taxor och att avgiften bestäms
dels av omsorgsbehovet, dels av hjälptagarens
inkomst. Detta fungerar inte tillfredsställande för
personer med ett omfattande vårdbehov, som får
betala mer än personer med ett mindre behov.
Socialstyrelsen har ju på uppdrag av regeringen
gjort en uppföljning av kommunernas taxeuttag. I
likhet med Socialstyrelsens påpekande framhölls i
propositionen om avgifter att man särskilt skulle
beakta behovet av individuella hänsyn när det
gäller avgifterna för de yngre funktionshindrade.
De har ju samma behov av att exempelvis träffa
sina kompisar som andra ungdomar. Därför får det
inte kosta för mycket.
Socialstyrelsen anser att samtliga kommuner bör
utarbeta anvisningar för individuell jämkning av
taxor. Kanske behövs någon form av
högkostnadsskydd. Regeringen kommer att
överlägga med Kommunförbundet om
avgiftstillämpningen.
I reservation nr 3 tar socialdemokraterna återigen
upp frågan om boendet. Det var en fråga som
diskuterades ingående vid förra riksmötet, när LSS
antogs. Utskottsmajoritetens uppfattning ligger
fast, nämligen att större institutioner skall
avvecklas, men att i vissa fall små, väl fungerande
vårdhem kan utgöra en bra vårdmiljö.
Vårdbehoven är individuella, och det är viktigt att
vårdbedömningarna utgår från den enskilde
individens behov. Vidare fastslog riksdagen att
huvudmännen, utifrån varje vårdhems
förutsättningar, under avvecklingstiden kan ta
ställning till frågan om nedläggning.
Mycket har hänt beträffande vårdhemmen. Det
pågår en kraftig utbyggnad av gruppbostäder för
utvecklingsstörda. 1986 fanns det nära 6 000
utvecklingsstörda boende i gruppbostäder. Sex år
senare, 1992, fanns det nära 10 000. För perioden
fram till 1995 planeras ytterligare 2 100 bostäder.
Det finns 100 vårdhem kvar.
Nyintagning till specialsjukhus/vårdhem får endast
ske när det är fråga om ''vård oberoende av
samtycke'', dvs. tvång. Alltjämt är det den enskilde
som med hjälp av sina anhöriga och andra
närstående skall bestämma vad som är bäst. LSS
ger den möjligheten.
Jag yrkar därför avslag på reservation nr 3.
Socialdemokraterna tar i en reservation upp
möjligheterna att resa, och de begär en tioårig
investeringsram. Vänsterpartiet instämmer i den
reservationen.
Utskottsmajoriteten yrkar avslag på reservation nr
4. Vi hänvisar till det arbete som redan pågår för att
åstadkomma en bättre samordning av
kommunikationerna och för att förbättra
resemöjligheterna. Samreseutredningen har i
uppdrag att lämna förslag om bättre samordning i
fråga om resor med kommunal färdtjänst,
riksfärdtjänst, sjukresor och resor med kollektiva
färdmedel. Vi anser inte att något nytt initiativ bör
tas.
Vänsterpartiet kräver att
Handikappombudsmannens råd skall ha en
parlamentarisk sammansättning. Detta tillgodoses
genom utskottets skrivning. Man kräver också att
det skall finnas en representation från
handikapporganisationerna. Eftersom
ledamöterna i rådet skall tillsättas på personliga
mandat, utgår jag från att handikapprörelsen blir
representerad. Dessutom kommer
Handikappombudsmannen årligen att ha
regelbundna överläggningar om sin verksamhet
med handikapporganisationerna.
Herr talman! Med dagens beslut kommer vi att ta
ytterligare ett stort steg för att människor med
funktionshinder skall kunna leva ett gott och rikt
liv. Med en ombudsmannaorganisation förstärks
insatserna för att funktionshindrade skall få
möjligheter till delaktighet och jämlikhet i
samhället.
Jag yrkar härmed bifall till hemställan i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer
och meningsyttringen.