Herr talman! I socialutskottet har vi varit överens
om Handikappombudsmannens uppgifter, som
föreslås i propositionen. Tyngdpunkten skall ligga
på uppföljning, utvärdering, rådgivning,
granskning och utredning.
Handikappombudsmannen skall följa
rättstillämpningen på handikappområdet och
kunna initiera förändringar av lagar och regler.
Under utskottsbehandlingen har diskussionen gällt
huruvida Handikappombudsmannen också skall
kunna vara processförande i principiella mål. Från
Socialdemokraternas sida har vi en motion i ämnet.
Vi har nu fått gehör för vår motion, och jag vill
uttrycka min tillfredsställelse över att vi nu skall ge
regeringen till känna att regeringen skall belysa
förutsättningarna för att
Handikappombudsmannen också kan vara
processförande och återkomma till riksdagen.
Det fordras lagändringar för att
Handikappombudsmannen skall kunna vara
processförande. De lagar det närmast är fråga om
är lagen om diskriminering av funktionshindrade i
arbetslivet, som Handikapputredningen lade fram
förslag om, och lagstiftning om diskriminering i
näringsverksamhet. Under den allmänna
motionstiden har vi i en partimotion lämnat ett
förslag beträffande den förstnämnda lagen. Vi
förlorade omröstningen i riksdagen.
Lagen om diskriminering i näringsverksamhet har
blivit aktuell. För några veckor sedan inträffade ett
fall i Ystad där ett antal utvecklingsstörda blev
nekade att komma in på en restaurang. Detta
påvisar problemet. Det är nödvändigt med en lag
som förbjuder diskriminering i näringsverksamhet.
Vi hoppas att regeringen snart skall återkomma.
Vi är också nöjda med att vi har fått gehör när det
gäller Handikappombudsmannens råd. Det skall
vara parlamentarisk medverkan i rådet. Vi ser med
tillfredsställelse att ett tillkännagivande till
regeringen skall göras även i det fallet.
Resten av betänkandet behandlar motioner från
den allmänna motionstiden. Jag skall ta upp några
frågor där vi har reserverat oss. Först till frågan om
avgifter när det gäller människor med
funktionshinder. Socialstyrelsen har gjort en
utredning om avgifterna för människor med
funktionshinder. Den är skrämmande. Den visar
att människor med stora omvårdnadsbehov får
använda en allt större del av sin inkomst till
avgifter. Den visar också att det är stor skillnad
mellan olika kommuner. Det sker mycket sällan en
jämkning för yngre funktionshindrade som har
väldigt många avgifter på olika områden.
Människor med stora funktionshinder har ofta
kostnader på väldigt många områden. Regeringen
har enligt vår mening varit oerhört passiv i den här
frågan. Vi vill ha en betydligt aktivare hållning från
regeringens sida så att man kan komma till rätta
med dessa olägenheter. Människorna lever ofta
under socialbidragsnormen på grund av de höga
avgifterna.
Vi har också en reservation angående
resemöjligheter för funktionshindrade. I bilagan
från Kommunikationsdepartementet till
budgetpropositionen finns det en mängd vackra ord
om vad som behöver göras för resemöjligheterna
för funktionshindrade. Men det hela slutar i ett
enda förslag. Ordet handikappad ändras till
funktionshindrad i lagtexten. Sedan framgår det att
alla de förslag som Handikapputredningen har lagt
fram innebär så stora ekonomiska och tekniska
problem att de måste utredas vidare.
Sverige ligger ändå långt framme när det gäller
handikappfrågor på många områden. Det vet vi.
Men när det gäller resemöjligheterna finns det
länder som har kommit betydligt längre än oss,
bl.a. i delar av USA.
Kommunikationsdepartementet har visat en
allvarlig passivitet. Vi vill att det skall göras en
inventering som beskriver åtgärder i hela kedjan
från dörr till dörr för människor med
funktionshinder. Sedan skall en investeringsplan
läggas fram för att förbättra resemöjligheterna.
Jag skall till slut ta upp den fråga jag tycker är
allvarligast, nämligen boende för
utvecklingsstörda. Jag har en fråga att ställa till Ulla
Orring som är företrädare för majoriteten. Vi vet
hur det var i samband med LSS. Då fattade den
borgerliga majoriteten ett beslut angående det
beslut riksdagen hade fattat om avveckling av
vårdhem. Detta upphävdes genom ett uttalande om
att det fanns små vårdhem som hade en god
vårdmiljö och därför inte behövde avvecklas.
Utskottet har senare blivit uppvaktad av en man
från FUB, Åke Johansson, som har erfarenheter
från vårdhem. I en tidningsartikel beskriver han en
del av sina 32 år på institution. Han säger att han
plockades ned bit för bit. ''När man aldrig kan
stänga en dörr om sig -- inte ens på toaletten -- så
har man snart inget eget jag.'' Efter denna långa tid
på institution bor han i egen lägenhet. Han säger att
där kan ingen rycka upp dörren och skrika åt
honom. Det hörs att han njuter av att säga detta.
Han har fått sin självständighet. Han har fått sitt
självbestämmande.
Lika självklart som det är för oss andra att vi skall
få välja själva och ha rätt till en egen bostad, har
Åke Johansson fått den rätten. Jag tycker att alla
utvecklingsstörda skall få den rätten. Det handlar
inte om vårdmiljö. Det handlar om att ha rätt till
ett eget boende. Sedan skall de också har rätt till en
god vård om de behöver det. Men de skall ha rätt
till ett eget boende, och det är detta frågan handlar
om.
Kravet från Åke Johansson och FUB -- det har alla
i socialutskottet fått veta -- är följande. Det framgår
att vårdhem är en omöjlig miljö för att få de
grundläggande behoven tillgodosedda. Det finns
inte någon annan grupp människor som tillbringar
tillnärmelsevis så lång tid på institution. FUB ser
det som oerhört viktigt att få ett slutdatum för
avvecklingen av vårdhemmen. Enligt FUB:s
mening existerar inga små och välfungerade
vårdhem. De låter sig inte luras av att man på vissa
håll vill döpa om vårdhem till vårdbostäder utan
några egentliga förändringar i verksamhetens
innehåll. Detta är vad de som har erfarenheter av
detta område säger.
Vi fick stöd för de olika förslagen i socialutskottet
av socialministern. Han sade följande i debatten:
''Jag går vidare till frågan om vårdhemmen. Det är
sant att den socialdemokratiska reservationen
ligger närmare propositionen på denna punkt. Den
socialdemokratiska reservationen är också
tydligare än utskottsmajoritetens formuleringar.
Om jag skall vara alldeles uppriktig begriper jag
inte riktigt vad de innebär.''
Jag delar Bengt Westerbergs uppfattning. Jag skall
fråga utskottsmajoriteten följande. Det fattades två
beslut i samband med LSS -- två motstridiga beslut.
Vad är det som egentligen gäller enligt
majoriteten? Dels menar majoriteten att
vårdhemmen inte behöver avvecklas, dels framgår
det av införandelagen, 6 §, att landstingen och
kommunerna gemensamt skall planera för
avveckling av befintliga specialistsjukhus och
vårdhem. Vidare skall avvecklingsplaner upprättas
och lämnas in till Socialstyrelsen senast den 31
december 1994.
Vårdhemmen skall avvecklas. De skall både inte
avvecklas och avvecklas. Vad är det som gäller? Jag
måste fråga utskottsmajoriteten detta. Det är
rimligt att ni själva vet. Det är väl rimligt att de som
är berörda av detta ute i kommuner och landsting
vet vad riksdagen egentligen har fattat beslut om.
Det kan inte vara båda delarna.
Jag vill med det anförda yrka bifall till de
socialdemokratiska reservationerna 2, 3 och 4.