Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 4. Den första handlar om uranbrytning, och den andra handlar om LKAB:s ansvar uppe i Norrbotten.
Sverige är ett unikt land på många sätt. Framför allt har vi byggt vår välfärd och vår tillväxt på de naturresurser vi har. Det är skogen, malmen och vattnet. De har varit grunden för Sveriges industriella tillväxt, och de har också fortsättningsvis stor betydelse. Jag kommer själv från gammal bergsbygd, Norberg i Bergslagen, som inte skulle ha funnits om det inte hade varit för grundförutsättningen malmen.
Vi kan i dag se att stigande malmpriser - även om de har fallit just nu - har lett till en ökande mineraljakt runt om i Sverige, i Norrbotten och i Bergslagen. Det är väldigt positivt för Sverige och svensk industri, för jobb och tillväxt.
De förutsättningar som vi i dag har när det gäller att bryta och utveckla detta omgärdas naturligtvis av en stark lagstiftning som ska skydda miljö och människor. Det är viktigt att komma ihåg detta när vi diskuterar bland annat fortsatt utveckling uppe i Norrbotten, framför allt i Kiruna kommun och Gällivare kommun.
LKAB, vårt gemensamma statliga bolag som har varit så framgångsrikt i en lång period och där vi har 100 procent statligt ägande, är väldigt positivt för svensk ekonomi och för de möjligheter vi har. Det som händer nu med de fyndigheter som man har hittat kräver stora ingrepp i stadsplaneringen i både Kiruna och Malmberget. Det krävs också att det förs en dialog mellan ägaren - det är vi, staten, som är ägare och styr LKAB via direktiv - och kommunerna för att lösa finansieringsdelen. Vi vet att det finns en konfliktyta mellan LKAB och kommunerna.
LKAB är affärsmässigt och vill givetvis inte ta större ansvar än lagstiftningen kräver. Och kommunerna Gällivare och Kiruna säger att flytten av delar av samhällena kommer att kosta betydligt mer än LKAB är berett att betala.
Jag kan inte låta bli att ta upp det som skrevs i gårdagens DN Ekonomi. Säkert har ni läst om den diskussion som nu pågår uppe i Malmberget. Där ska LKAB försöka lösa ut familjer och deras fastigheter, så att familjerna kan flytta och köpa nya fastigheter. Nu är man på LKAB affärsmässiga - jag vill gärna framhålla det; de har inte brutit mot någon lag här - och det visar sig att priset på fastigheterna inte beror på värdet utan på hur skickliga familjerna är i att förhandla med LKAB. Det är klart att vi inte kan ha ett sådant förhållande. Därför är det så viktigt att staten som huvudägare i LKAB går in med direktiv och talar om hur saker och ting ska vara.
Den motion som Vänsterpartiet har skrivit när det gäller LKAB innebär också att vi tycker att LKAB ska ha ett större ansvar för stadsombildning än vad som är fallet i dag. Risken är annars stor för att man får en konflikt mellan de boende i de två kommunerna och LKAB, och det är ingen som vinner på det. Det är oerhört viktigt, inte bara för de boende i Kiruna och Malmberget och de företag som är direkt beroende av gruvnäringen, utan det är också väldigt viktigt för svensk ekonomi. De malmfyndigheter som LKAB har hand om är av vikt också i ett europeiskt perspektiv.
Därför är det viktigt att de här planerna fullföljs. Och då måste också staten, via LKAB, ge förutsättningar så att den här omförflyttningen kan ske på ett sådant sätt att de boende och kommunerna blir skadeslösa.
Den ekonomiska kris som kommunerna upplever i dag gör ju att det blir än svårare om man ska lägga över ansvaret på kommunerna. De klarar inte av det. Därför tycker jag att det i det här fallet hade varit rimligt att vi från riksdagens sida och från utskottets sida klart och tydligt hade markerat att regeringen via direktiv skulle se till att LKAB i sina förhandlingar sköter detta på ett sätt så att kommunerna går skadeslösa.
Jag ska säga ett par ord om uranbrytning. Jag anser att man genom alliansens energiöverenskommelse öppnar för uranbrytning i Sverige. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Utbyte av kärnreaktorer under en längre driftstid gör det ju ohållbart för Sverige att förlita sig på att andra länder och anställda ska ta ansvaret för miljö, ta ansvaret för de miljöförstöringar som blir direkt i naturen och för den belastning som det blir direkt för gruvarbetarna.
Jag tänker på det som har hänt i Namibia och på de rapporter som kommer därifrån. Det är likadant med Australien och de rapporter som kommer därifrån.
Därför blir det enda rätta egentligen, om man vill, att säga att kärnkraften ska avvecklas och fasas ut. Då kan man inte heller öppna för uranbrytning i Sverige.
Därför har vi i den motion som vi har gemensamt med Miljöpartiet också yrkat på att minerallagen ska förstärkas. Man ska då skriva in att uranbrytning ska stoppas och förbjudas i Sverige, för miljöns skull, för våra barns skull och för våra framtida barns skull.
Det här blir givetvis en förstärkning av det kommunala veto som redan finns i dag, men det går ju också att förändra den delen. En förstärkning av minerallagen skulle däremot göra det omöjligt att bryta uran i Sverige.
Man kan ju kosta på sig att tolka det här. Då blir min slutsats att den sittande regeringen i förlängningen kommer att göra det möjligt med uranbrytning i Sverige. Det blir inte en trovärdig politik annars när man öppnar för möjligheter att bygga ut kärnkraften.