Herr talman! I går sjöng jag på japanska. Jag sjöng på japanska som ett tack till Susanne Gaje, som sitter här på sidan, vår utskottshandläggare i just de frågor som vi nu ska debattera. Hon går nämligen i pension. I dag, herr talman, tänker jag inte sjunga på japanska, men jag vill passa på att tacka Susanne Gaje från talarstolen för den jättefina tid vi har haft tillsammans och den hjälp som vi i utskottet har fått av henne. Tack så mycket!
Herr talman! Nu ska vi behandla betänkandet
Vissa mineralpolitiska frågor
. I Pajala startar nu gruvbrytning av järnmalm i Tapuligruvan, och snart är alla tillstånd klara för ytterligare en gruva där, Sahavaara. Där finns stora järnmalmsfyndigheter. Det finns ytterligare nya gruvor.
Dannemoragruvan i Östhammars kommun, med järnmalm igen, kommer att startas och beräknas ha full brytning nästa år.
I Fäboliden i Lycksele kommun är gruvan snart klar för brytning, och där ska man bryta silver och guld.
I Arvidsjaur finns en gruva som kallas Eva, och den innehåller stora fyndigheter av koppar, guld och zink. Man räknar med en gruvbrytning inom en ganska snar framtid.
Så här fortsätter det på det här området. Inom några år kommer flera tusen människor att erhålla jobb i den direkta gruvnäringen och i entreprenörsleden. Det är viktiga framtidsjobb för Sverige och för bygdernas överlevnad och utveckling.
Sverige upplever nu den svåraste jobbkrisen med en växande arbetslöshet och en alltför passiv regering. Då behövs en expansiv gruvnäring som växlar upp mer och mer och ger jobb och exportintäkter.
Vi har i Sverige en av världens mest moderna minerallagstiftningar, och den mest avvägda för att ta till vara olika intressegrupper. Så sent som 2005 stärktes lagtexten ytterligare med hänsyn till de olika intressen som finns runt en eventuell gruvbrytning. Det var viktigt att få regler som var stabila och långsiktigt hållbara.
Vi har Europas absolut bästa berggrund i Sverige när det gäller mineraler. Om vi också lägger till vår unika minerallag, en bra miljölagstiftning, SGU:s mineralinformationskontor i Malå, en relativt väl utvecklad infrastruktur och, faktiskt, engelskspråkig befolkning har det här varit givna förutsättningar för att dessa nya gruvor ska kunna öppna.
Herr talman! Gruvnäringen är också påverkad av den jobbkris vi har i Sverige i dag. I går kom tyvärr trista besked från LKAB att de drar ned på sin verksamhet. 400 tjänster ska bort, och produktionen stoppas i åtta veckor. Men trots detta fortsätter planerna på utökad malmbrytning.
Som vi alla vet kommer stadskärnorna i både Kiruna och Malmberget att behöva flyttas inom en snar framtid, och just nu pågår en intensiv och omfattande samhällsplanering i de båda orterna. Forskare och andra intressenter besöker just nu malmfälten under två veckors tid, där man deltar i workshoppar med hela ortsbefolkningen och tar fram idéer för hur man ska flytta och bygga det nya, långsiktigt hållbara gruvsamhället.
Den så kallade Malmfältsgruppen har under ledning av näringsministern under ett antal år träffats för att diskutera och lösa den problematik som har uppstått i samhällena i samband med gruvbrytningen. Det är tuffa utmaningar för kommunerna, och det är framför allt väldigt oklart hur man ska lösa finansieringen av själva stadsflyttningarna.
Samhället nära gruvan förfaller mer och mer för varje år som går. Särskilt uppe i Malmberget ser man det mycket tydligt när man går där. Det är ett samhälle som är i förfall. Det är svårt för kommunerna att klara det nödvändiga underhållet av skolor, sjukhem, hyreshus med mera som finns nära gruvhålet, där det pågår daglig verksamhet.
Detta är svårt för Gällivare kommun att klara av, framför allt att kunna göra långsiktig planering av vart man ska flytta de äldre, var barnen ska gå i skola etcetera. Kommunen har dessutom ökade ekonomiska problem. Naturligtvis beror det på den negativa befolkningsutvecklingen men också på de försämringar som regeringen har genomfört med bland annat frysta statsbidrag och förändrad fastighetsskatt som har dränerat kommunens ekonomi. Allt detta sammantaget gör det extremt svårt för kommunen när man nu ska expandera samtidigt som man har ett gruvsamhälle i förfall.
Vi tycker att det är viktigt att näringsministern och regeringen tar ett betydligt större ansvar för kommunernas samhällsomvandling än vad som sker i den så kallade Malmfältsgruppen. Vi tycker också att regeringen vid bedömning av avkastningskravet på LKAB bör beakta företagets förutsättningar att även kunna bidra till de nödvändiga anpassningsåtgärder och den samhällsomvandling som gruvbrytningen innebär. Regeringen har faktiskt ett tydligt finansieringsansvar som hundraprocentig ägare av LKAB.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp vårt särskilda yttrande, som handlar om uran. Det är en komplex och omfattande lagstiftning som krävs utöver minerallagen, både vid prospekteringen och vid själva gruvbrytningen. Sveriges hittills kända tillgångar av uran är av liten omfattning, och vi finns inte bland de 15 länder i världen som har mest uran.
Men trots att vi är ett av de länder som mest har undersökt våra mineraltillgångar är Sverige ändå relativt outforskat. Så säger forskarna. Det sägs att uranet är vägvisare för andra brytvärda mineraler som guld, koppar och zink. Det vill säga att de återfinns nära uranet, direkt under backen. Det är de andra brytvärda mineralerna som det är så intressant att komma åt och som senare kan bli en gruva. Så har det skett när det gäller de nya gruvor som nu har kommit till.
Jag är också ödmjuk och har stor förståelse för den oro som finns hos människor när vi pratar om uranet, men vi tycker ändå att prospekteringen av uran och de andra mineralerna kan fortsätta med den starka och komplexa lagstiftning runt detta som finns. Däremot kommer vi inte att öppna för uranbrytning. Vi säger liksom den tidigare socialdemokratiska regeringen nej till uranbrytning och tycker att näringsministern och regeringen också borde kunna ha en klar uppfattning i frågan.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 4.