Herr talman! Liselott Hagberg säger att det inte är den rätta vägen att låta bli att utvinna fossila bränslen i Sverige eller någonstans, som jag tolkar Liselott Hagberg. Jag hoppas att vi kan vara överens om att all utvinning av fossila bränslen ger koldioxidutsläpp i någon form. Vi vet att om vi skulle utvinna de reserver av fossila bränslen som vi vet finns i dag, som är garanterade, skulle vi få en galopperande klimatförändring som skulle leda till att vi överskred alla rimliga gränser för temperaturstegring. Det skulle i sin tur leda till att vi får mekanismer som gör att temperaturstegringen blir självgenererande till exempel genom att den metangas som i dag ligger isolerad i polarområden eller i tundran i Sibirien skulle släppas lös på grund av att de markerna smälter.
Vi vet också att frågan om utvinning av fossila bränslen är en viktig del av de internationella förhandlingarna inför Köpenhamnsmötet i höst. Det handlar om hur vi ska kunna undvika att se reserver av fossila bränslen som vi vet finns utvinnas. Det har kommit förslag till exempel att länder som inte utvinner sina fossila bränslen ska kunna kompenseras för det, på samma sätt som man har diskuterat hur man ska kompensera de länder som inte hugger ned sina skogar. Den här frågan är redan på den internationella agendan.
Liselott Hagberg frågade vilka signaler det skulle sända om ett land som Sverige skulle bestämma sig för att inte utvinna fossila bränslen. Jag kan garantera att det skulle skicka enormt positiva signaler till det internationella samfundet inför Köpenhamnsmötet till exempel. Om vi som ett land frivilligt skulle avstå från att göra det skulle vi vara ett exempel i den internationella klimatdebatten. Vi skulle också sätta press på andra länder i liknande situationer och faktiskt avstå från utvinning av fossila bränslen just för klimatets skull och visa att vår klimatpolitik hänger ihop med vår mineralpolitik. Vi har en enda linje.