Herr talman! I grunden är vi socialdemokrater för ett införande av en naturkatastroffond. Den socialdemokratiska regeringen med Ulrica Messing som minister tog initiativ till en sådan efter de erfarenheter hon och regeringen hade av den stora stormen nere i Småland.
Men det är inte helt okomplicerat. Jag tycker att Ulla Andersson på ett förtjänstfullt sätt redogjorde både för problematiken och för vilka möjligheter som finns. Vi socialdemokrater har avstått från att väcka någon motion i frågan just nu. Det beror på att det finns en del utredningar som försöker bevisa svårigheterna i hur det här ska regleras. Den norska modellen med en gemensam försäkringsmodell är en sak. Det finns kanske också andra frågor som ska vägas in.
Det viktiga är att incitamentet för ett förebyggande arbete fortfarande finns, så att man inte bara kan säga att om det händer något blir det en försäkringslösning eller så får staten gå in och ta kostnaderna. Detta är mycket viktigt. Som privat ägare har man en skyldighet och ett ansvar för att se till att den egendom man har är försäkrad på ett sådant sätt att det ska kunna regleras om något skulle inträffa.
Men så har vi det där som kan inträffa som är mycket större än vad det allmänna kan klara av. Det kan vara en damm som brister, att det blir stora översvämningar eller den typen av skador som kan drabba inte minst kommuner och landsting. I ett sådant läge är det naturligtvis viktigt att det finns ett sätt att gå in och ta över ett ekonomiskt ansvar.
Men vi är, som sagt var, inte riktigt hemma än när det gäller vilken modell som vi vill rekommendera mest. Därför, herr talman, tänker vi avvakta regeringens proposition och återkomma i den här frågan och vara tydliga med vad vårt alternativ är.
Ulla Andersson tog upp att regeringen med all sannolikhet skulle föreslå privata lösningar. Då kan jag nog på stående fot, utan att ha rådfrågat min partigrupp, säga att det tror jag att vi inte kommer att stödja.
Men vi vill också ge regeringen en chans. Vi hoppas nu att det händer lite grann. Det här har dragit ut på tiden i onödan. Vi känner att regeringen nu måste sätta ned foten och komma med en proposition. Därefter får vi ta ställning till hur vi tänker göra.
Med det tänker jag yrka bifall till förslagen i dagens betänkande.