Herr talman! Harmonin står som spön i backen i kammaren nu. Vem vore jag att gå in och störa denna stämning? Det är inte alltid som oppositionen är så samstämd, men jag gläder mig åt detta och hoppas att jag kan bidra till den goda stämningen ett tag till. Jag lyssnade med intresse till Ulla Andersson och även till Mats Berglind.
Jag tänkte göra ett kort inlägg rörande det här betänkandet som ju handlar om behovet av någon form av naturkatastroffond eller liknande vid till exempel klimat- och väderbetingade skador av mycket stor omfattning på exempelvis jord- och skogsbruket.
Betänkandet berör även de kostnader som kommunerna kan drabbas av vid stora katastrofer och där det finns statliga anslag via Statens räddningsverk. En utredning har nyligen föreslagit ett nytt riskfinansieringssystem för katastrofersättning till kommunerna bestående av tre nivåer. Den första omfattar sådana kostnader som kommunerna själva kan bära. Den andra är en för kommunerna obligatorisk katastrofförsäkring. Och den tredje nivån innebär att staten träder in.
Sedan har vi en annan utredning, Klimat- och sårbarhetsutredningen, som nyligen har föreslagit att det privata försäkringsskyddet bör utvecklas så att enskilda och näringsidkare själva ska ta ansvaret och försäkra sig även mot mycket stora effekter av katastrofer.
Jag har en kritisk syn på det utredningsförslaget. Visst kan det privata försäkringsskyddet täcka mycket och ska vara det grundläggande. Men vid stora skador, stora katastrofer som den enskilde inte rimligen kan stå för och som den enskilda kommunen kanske inte rimligen kan stå för, blir årspremierna så stora att försäkringslösningar inte fungerar. Detta är grundorsaken till att sådana försäkringslösningar inte har utvecklats i vare sig Sverige eller vad jag vet andra länder för skador vid mycket stora katastrofer.
Riksdagen uttalade 2005 att ett nationellt katastrofkonto borde övervägas på sikt. Det tycker jag är ett bra uttalande. Eftersom frågan nu bereds av regeringen hänvisar utskottet till det och avstyrker därför motionen. Jag ser fram emot att regeringen ska överväga problemet. Som Mats Berglind sade får vi se vad det hela resulterar i.
Frågan är komplicerad, men enligt min mening är det befogat med ett statligt ansvar utöver det enskilda eller kommunala ansvaret. Frågan rör sig också. Det har hänt stormen Gudrun, och det har hänt stormen Per. Vi känner till klimatfrågorna och de ökade spänningar som faller ut i form av oväder och andra effekter.
EU:s jordbrukskommissionär från Danmark har nyligen uttalat att klimatförändringarna och de därmed följande ökande väderpåfrestningarna aktualiserar behovet av någon form av naturkatastroffond. Frågan rör sig.
Vänsterpartiet pekar på ett norskt system. Jag kan hålla med om att systemet inte är ointressant. Sådana typer av system bör vara med vid regeringens prövning. Vänsterpartiets reservation är tydlig, som Mats Berglind sade, nämligen att systemet ska utredas i syfte att införa det. Detta är att gå för långt. Jag har inte den informationen och helhetsbilden så att jag kan ta ställning till frågan. Det är rimligt att motionen avstyrks, men jag utgår från att sådana lösningar prövas i regeringens beredning.
Jag hälsar också med tillfredsställelse de resonemang som Ulla Andersson och Mats Berglind för. Det är en omsvängning. Det är starkt; man ska kunna ändra sig i politiken när verkligheten ändrar sig. Under de gångna tolv åren, före alliansregeringen, hände inget i frågan. Försvarsutskottet behandlade motioner vid flera tillfällen, och de avstyrktes just med det syfte som Mats Berglind inte talade för i dag, nämligen att detta i första hand ska ligga på privata sidan. År 2005 blev det ett tillkännagivande genom att alliansen fick med sig något annat parti för det uppdrag som regeringen nu har.
Jag hälsar med tillfredsställelse att det finns en öppenhet i frågan. Regeringen arbetar med den. Öppenheten finns i riksdagen. Vi får se vilket förslag som det hela landar i, och sedan får vi återkomma i debatten. Min uppfattning är att det privata skyddet är grunden, och det kan säkert utvecklas. Det finns olika system. Det är ett intressant system i Norge. Det är rimligt med ett statligt ansvar under de specificerade förutsättningar som finns i dag, men de kan utvecklas. Vi får se var detta landar. Det är en viktig fråga.