Herr talman! Visst är det väldigt bra med lösningar som är hållbara över tid, särskilt i sådana här komplexa frågor och frågor som bygger på gedigna samhällslösningar. Det är vi helt överens om.
Vi i Vänsterpartiet har lyft fram den norska modellen därför att vi tycker att den är värd att titta närmare på. Om den sedan är exakt applicerbar på Sverige eller om det finns bättre lösningar som kan komplettera och så vidare är vi öppna för det. Men vi tycker att den är värd att fördjupa sig i.
Vi tycker att den har sin styrka i att det är parterna i sig som tillsammans har utarbetat ett reglemente och ett styrdokument som sedan har fastställts av de förtroendevalda. En sådan lösning visar också på hållbarhet. Dessutom har man den statliga naturskadefonden. Därför tycker vi att det skulle vara bra om den var utredd tills propositionen kom. Det är därför vi försöker driva på här.
På så vis kanske vi delvis har lika arbetssätt, men också olika arbetssätt eftersom vi menar att den norska modellen är värd att fördjupa sig i. Vi ser att Klimat- och sårbarhetsutredningen inte har gjort det, och då tvivlar ju vi på att regeringen själv kommer att göra det. Vi kan alltid hoppas och hålla tummar och tår, men jag tror inte att det riktigt hjälper i det här politiska klimatet.
Jag hade hoppats att Mats Berglind kanske också kunde hjälpa till och trycka på. Jag vet ju att det finns andra organisationer ute i samhället som förväntar sig och trycker på för att finna en lösning. Lantbrukarnas Riksförbund är självklart en, men jag vet också att delar av försäkringsbranschen är mycket positiv till en sådan lösning som i Norge. Förhoppningsvis kanske Socialdemokraterna också tycker att den norska modellen är värd att titta vidare på.