Fru talman! Jag håller med Sven Gunnar Persson om att dialogen mellan myndigheter och markägare många gånger skulle kunna fungera bättre. Där kanske det behövs lite mer utbildning av tjänstemän i hur man får en dialog på ett bra sätt. Det är inga lätta saker.
Naturvårdsavtal har visat sig vara lite billigare, men man kan inte tro att det långsiktigt ska bli särskilt mycket billigare. När det gäller reservatsbildning skulle man i fler fall kunna välja att låta markägaren fortsätta att äga marken och få en intrångsersättning. Det kanske marginellt kan bli lite billigare genom att förhandlingen mellan staten och markägaren går smidigare, och skyddet blir lika bra ändå. Även om man skulle kunna göra det lite billigare är det ett faktum att det är en enorm brist på pengar i det här anslaget i förhållande till de mål som de flesta partier i kammaren är överens om. Vi hade nyss en uppföljning av miljömålen då vi såg detta.
Jag är lite rädd för att vi kanske har svårt att se det här som en investering. Vi ser det som någon typ av driftmedel. Det är en investering för kommande generationer att faktiskt bevara arter och biotoper. Har vi väl slagit ut dem är det en irreversibel förändring. Vi har svårt att se det som en investering, och därför tycker vi att det ser ut att kosta så mycket pengar, och därför sparar så många partier, tyvärr.