Fru talman! Jag ska erkänna att när jag skrev mitt tal till den här debatten funderade jag allvarligt på att låta en stor del handla om detta med taktik och vilka som är mest eller minst eniga. Men så tänkte jag att väljarna faktiskt har rätt att få veta vad Folkpartiet tycker, och så lät jag bli det. Därför tänkte jag nu ta tillfället i akt att kommentera diskussionen om alliansens splittring.
Det är rätt fantastiskt: Majoriteten i denna riksdag har faktiskt upptäckt att alliansen består av fyra partier. Det är ganska självklart att fyra partier lägger lite olika vikt vid olika frågor. När man är i opposition finns det faktiskt heller inget krav på att man ska lägga fram en gemensam budget. En budget är nämligen en ögonblicksbild av situationen just nu, och då är det för oss i alliansen viktigare att komma överens om de gemensamma värdegrunderna såsom vi till exempel gjorde när vi tog en gemensam miljömålsproposition. Därför har vi över huvud taget inte brytt oss om att sitta i förhandlingar. Vi skulle naturligtvis kunna hitta enighet och kommer att göra det den dag alliansen sitter i regering.
Jag vill också passa på att ställa en fråga till Kjell-Erik om sakpolitiken. Det gäller klimatpengarna, Klimppengarna. Tycker Kjell-Erik att det är rimligt att taxichaufförer i Tomelilla, Östra Göinge och Simrishamn ska betala in pengar i skatt för att subventionera miljöbilsinköp för sina konkurrenter i Kristianstad, pengar som de själva inte har möjlighet att söka? Är det transparens i miljöpolitiken?