Fru talman! Vi är ett stenblock som roterar runt en gyllene sol. Vi är miljarder barn sammanvävda med varandra. När jag hör om hålen i atmosfären väller salta strömmar fram i mina ögon. Vi bestiger de högsta berg. Vi får öken att blomma. Vi är så uppfinningsrika och geniala. Vi kan gå på månen. Men när jag hör om hur skogarna försvinner väller salta strömmar fram i mina ögon. Jag har levt för kärlek, men det räcker inte längre. För jorden jag älskar är döende, och jag gråter. Vi utforskar djupaste oceaner, sänder foton från Mars. Vi är så hänförda av hur smarta vi är. Varför ska då ett endaste barn behöva gråta av hunger? Salta strömmar väller fram i mina ögon.
Orden, väldigt fritt översatta, kommer från Julian Lennon, John och Yokos son, i sången
Saltwater
. Jag hörde den i en minneskonsert i Nicolaikyrkan i Örebro i fredags med anledning av att det var 25 år sedan John Lennon mördades.
Alla tårar som fälls och borde fällas över mänskliga brister och misslyckanden när det gäller situationen i världen skulle säkert kunna dränka oss alla. Men Johns och Julians, dina och mina tårar kan också dämmas upp och kanaliseras för att ge kraft och energi i arbetet för en bättre miljö och en bättre värld.
Fru talman! Jag vill se vårt bidrag genom budgeten på utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård som ett litet men viktigt uppdämningsarbete, en form av energigenerering som ger oss en hel del möjligheter. Partierna har ju sinsemellan lite olika inriktning och praktiska lösningar, men i fråga om mål och inriktning är vi ganska samstämmiga. Vi vill alla vara en del av lösningen för att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta, allt enligt det övergripande miljöpolitiska mål som det råder enighet om.
Då Kristdemokraternas förslag till ramar för utgiftsområdet redan har fallit har det inte funnits möjlighet för oss att reservera oss i anslagsfrågorna. Vår politik finns därför beskriven i ett särskilt yttrande som återfinns i betänkandet. Låt mig ändå lyfta fram ett par områden.
Fru talman! Hittills har statens kostnader för efterbehandling av förorenade områden varit ca 2 miljarder kronor. För att åtgärda de mest angelägna objekten kommer det enligt Naturvårdsverkets uppskattning att behövas ytterligare 45 miljarder kronor. Man bedömer att för 2005 kommer endast hälften av det mål som satts upp när det gäller att påbörja de mest prioriterade områdena att nås. Det står också nu klart att det finns många fler förorenade områden än man trodde när delmålen för området formulerades.
Kristdemokraterna vill öka ambitionerna och anslå mer pengar till saneringsarbetet. Vi tycker också att det är viktigt att den så kallade tioprocentsregeln för kommunernas kostnadsansvar avskaffas för att arbetet ska kunna bedrivas med full kraft.
Jag vill i sammanhanget yrka bifall till den enda reservation som finns till detta betänkande och som tar upp just frågan om tioprocentsregeln.
Även när det gäller det så kallade klimatinvesteringsstödet, Klimp, menar vi att regeringens ambitioner är otillräckliga. Regeringen anslår 350 miljoner kronor för dessa åtgärder. Ansökningar finns för över 1 miljard, 1,3 miljarder kronor, som tillsammans med egenfinansiering skulle ge miljöinvesteringar på närmare 5 miljarder kronor, runtom i kommunerna framför allt men även i regioner och landsting. Därmed skulle en uppskattad minskning av utsläppen av växthusgaser kunna komma till stånd med 1,8 miljoner ton.
Fru talman! I morgon samlas ministrar från EU-länderna med ambitionen att slutföra förhandlingarna om den nya kemikaliepolitiken Reach. I Montreal har ministrar från världens alla hörn förhandlat om klimatfrågorna.
Sverige är en oskiljbar del av en global värld där vi alla är gränslöst beroende av varandra. Vi kan göra mycket lokalt, regionalt och nationellt. De stora miljöproblemen, frågorna om att hejda växthuseffekten och arbetet för en miljö med färre gifter och mindre giftighet kan inte föras framåt utan internationella överenskommelser.
Trots min djupa oro över att ambitionen och viljan inte är tillräcklig runt förhandlingsborden i Bryssel, Montreal eller var möbeln än är placerad är detta den väg vi måste färdas för att komma framåt.