Herr talman! I det här betänkandet behandlar vi
ett antal motioner om sjöfylleri, och såvitt jag kan
förstå som ny i lagutskottet är det inte första gången
den här frågan diskuteras i den här kammaren.
Det har under en lång tid framförts berättigade
krav på hårdare regler när det gäller onykterhet till
sjöss. Utan tvekan råder det en stor uppslutning kring
kravet på nykterhet i all trafik inklusive sjötrafiken.
Det är naturligtvis inte tillfredsställande att det har
tagit så lång tid att närma sig ett beslut i den här frå-
gan.
I november 1999 tillsattes en särskild utredare för
att utreda frågan om det fanns anledning att i någon
form införa en promillegräns för sjöfylleri som inte är
grovt och överväga hur en sådan regel skulle utfor-
mas. I uppdraget ingick också att överväga om polis
eller annan bör ges rätt att rutinmässigt ta alkoholut-
andningsprov på personer som omfattas av sjölagens
bestämmelser om sjöfylleri, liksom hur en sådan
kontroll i så fall ska genomföras. Utredningen fick
namnet Sjöfylleriutredningen och presenterade i april
i fjol sitt betänkande.
Herr talman! Samtliga motionärer pläderar för
skärpta regler för onykterhet till sjöss. De anser att
det bör införas ett gränsvärde för s.k. enkelt sjöfylleri
och att sjöpolis eller annan myndighet bör få möjlig-
het att göra rutinmässiga nykterhetskontroller på
samma sätt som i trafiken. Det är precis vad den här
utredningen föreslår, nämligen att promillegränsen
för den som framför ett fartyg ska vara densamma
som vid väg- och spårtrafiken, dvs. 0,2 %. Utred-
ningen föreslår dessutom som motionärerna önskar
att rutinmässiga kontroller ska få göras även till sjöss.
Dessa ska enligt förslaget i utredningen få göras av
polisman eller kustbevakningstjänsteman.
I motionen L213 kritiseras Sjöfylleriutredningens
förslag att begränsa promilleregelns tillämplighet i
vissa vattenområden. I utredningen sägs nämligen att
promillegränsen för enkelt sjöfylleri ska begränsas till
kanal, sluss, allmän farled och allmän hamn; alltså är
likheterna med vägtrafiken mer påtagliga. I utred-
ningen motiveras det här ställningstagandet utförligt
samtidigt som det naturligtvis är ett av de stora pro-
blemen när det gäller att skriva propositionen i det
här ärendet.
Ett av huvudskälen till att man gör den här av-
gränsningen är att man anser att det är viktigt att
rättsväsendet förmår göra allvar av ett straffhot. I det
här fallet diskuteras en regel som har ett begränsat
straffvärde och i praktiken ligger på bötesnivå. Det är
uppenbart att rutinmässiga kontroller knappast skulle
ske på någon som sitter ensam i en roddbåt på en
insjö. De kontroller som kommer att ske görs givetvis
i största utsträckning i trafikerade farleder. Det är i
detta sammanhang viktigt att påpeka att regeln om
grovt sjöfylleri är tillämplig i alla vatten. Det är alltså
inte frågan om fri alkoholkonsumtion utanför de
vatten som omfattas av lagen om enkelt sjöfylleri.
Herr talman! Utskottet kan konstatera att de frågor
som tas upp i de nu aktuella frågorna bereds i Reger-
ingskansliet. I likhet med motionärerna anser utskot-
tet det angeläget att ett ställningstagande från reger-
ingens sida kommer snarast i de frågor som omfattas
av den här beredningen. Med anledning av detta yrkar
jag avslag på de tre motionerna och bifall till försla-
get i betänkandet.