Herr talman! Till kammarens traditioner under se-
nare år hör om inte en begivenhet så ändå en diskus-
sion i frågan om säkerhet i sjötrafiken. Det har gjorts
allt tätare och man skulle också kunna säga allt breda-
re framstötar. Under den senaste allmänna motionsti-
den väcktes motioner av företrädare för alla riksda-
gens partier. De har haft en gemensam färdriktning,
nämligen att regelverket för nykterheten på sjön
skulle stärkas genom lägre gränsvärden liksom även
genom tillåtelse till rutinmässiga kontroller - inte för
att ge möjlighet att bestraffa människor utan som en
tydlig signal från lagstiftaren om att det i sjötrafiken
är viktigt att upprätthålla nykterheten.
Vi har diskuterat de här frågorna sedan 1970-talet.
I den gamla sjölagen, som också påbjöd nykterhet,
fanns inte instrument för detta. Sådana kom med
1994 års lag, då det grova sjöfylleriet kom in under
promillereglering. Den som är berusad av alkohol-
haltiga drycker med en alkoholhalt av en promille
eller högre kan dömas enligt en lag som påminner rätt
mycket om lagregleringen av landsvägstrafiken.
Vi har krävt en likställighet med de krav som
gäller för trafiken till lands. Även det s.k. vanliga
fylleriet i trafiken ska kunna påtalas och beivras.
Vad säger då lagutskottet, som har behandlat min
motion? Låt mig till närvarande utskottsledamöter
och andra att utskottet med åren har mognat, blivit
allt klokare och insett värdet av skärpningar av denna
lagstiftning. Man refererar också till det som man
tidigare har uttalat. År 1998 noterades att det råder en
stark uppslutning kring krav på en säker trafik också
på sjön genom nykterhet vid framförande av olika
typer av båtar.
Det är inte bara stora båtar utan också små fritids-
båtar som kommer upp i hastigheter som inte ligger
långt efter de snabba bilarna. Detta gör att kravet på
nykterhet får en särskild tyngd.
Det nämns också att man har uttryckt tillfreds-
ställelse över att vi har fått en promilleregel i sjötrafi-
ken. Det var ett principiellt väldigt viktigt genom-
brott. Jag tycker också, herr talman, att det var väldigt
bra att hela riksdagen vid det tillfället ställde sig bak-
om en sådan förändring och, som jag ser det, förbätt-
ring.
Vad säger då utskottet om vad som bör göras i
nästa steg? Det uttalar principiell sympati för en
skärpning, men man hänvisar till att det pågår en
remissbehandling av en genomförd översyn och att vi
ska avvakta vad regeringen gör. Det är - låt mig säga
så - en gammal besvärjelse som man brukar använda
i avvaktan på att det ska komma förslag från reger-
ingen, som man då får ta ställning till.
Jag tycker för min del, herr talman, att utskottet
med fördel skulle ha kunnat lägga på några kol ex-
tra, framför allt för att snabbt få fram en åtgärd. Det
som krävs är föga komplicerat. Frågan har utretts inte
minst av 1992 års väg- och sjöfyllerikommitté. Tek-
niken är inte så knepig att hantera.
Herr talman! Jag instämmer självfallet i utskottets
uttalande att frågan är angelägen. Det skulle också
vara viktigt att det gavs en signal i denna debatt om
att det faktiskt är bråttom.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.