Fru talman! I betänkandet behandlas utgiftsområ-
de 2, Samhällsekonomi och finansförvaltning. Till
detta har vi moderater fogat ett särskilt yttrande där vi
kort presenterat vårt förslag till anslagsfördelning.
Sammantaget föreslår vi en minskning av ramen med
156 miljoner kronor för 1999 och 87 miljoner kronor
de två följande åren, innebärande en total ram för
1999 på drygt 1,5 miljarder.
Jag skall här bara helt kort kommentera några om-
råden av mer principiell karaktär: en ny riksrevi-
sorsmyndighet, Nämnden för offentlig upphandling
och en myndighet för kvalitetsutveckling och kom-
petensförsörjning.
Vi föreslår att Riksrevisionsverket och Riksda-
gens revisorer sammanförs till en ny riksrevi-
sorsmyndighet. Vår avsikt är att uppnå en mer fristå-
ende granskning, som bättre motsvarar internationell
vedertagen praxis. Sverige särskiljer sig i det avseen-
det. Riksdagen har enligt grundlagen makten över
statsfinanserna. Riksdagen har också att följa upp och
utvärdera hur skattebetalarnas pengar förvaltas.
Den statliga revisionen är eller borde vara en vik-
tig del av denna kontroll. Men när det gäller just
uppföljningen är riksdagens roll av, låt oss kalla det,
tradition ganska svag. Sverige har valt en tudelad
lösning för den statliga revisionen som avviker från
vad som förekommer i andra länder: en mindre del
ställd under riksdagen, Riksdagens revisorer, och en
betydligt större del, Riksrevisionsverket, förvaltning-
smyndigheten.
Riksdagens revisorer som institution har en lång
tid bakom sig, snart 200 år. Det är uppenbart att det
har hänt mycket under de här åren. Statsförvaltningen
och det allmännas uppgifter har genomgått stora
förändringar, men verktygen, medlen, har inte påver-
kats i någon större omfattning. I stället har successivt
den större delen lagts på regeringens eget förvalt-
ningsorgan - ett faktum som måste förvåna och inte
heller anses lämpligt, inte minst ur ett medborgar-
perspektiv, dvs. att ledningen för det största revision-
sorganet utses av, får instruktioner av och beviljas
anslag från samma organ som det är satt att granska.
En av riksdagens främsta uppgifter är, som sagt,
att utöva sin kontrollmakt. Det innebär också att riks-
dagen måste förfoga över rätt verktyg för att leva upp
till ett sådant uppdrag.
Tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokra-
terna har vi tidigare gemensamt fört fram förslag till
förändringar. Vi fullföljer nu förslaget genom att
omfördela medel från Riksrevisionsverket och Riks-
dagens revisorer till denna nya riksrevisorsmyndig-
het.
Fru talman! Nämnden för offentlig upphandling
anser vi också skall avvecklas. Nämndens uppgift är
att verka för att offentlig upphandling sker affärsmäs-
sigt genom information och tillsyn. Nämndens resur-
ser har genom åren till övervägande del använts till
informationsverksamhet snarare än till nödvändig
tillsyn av efterlevnaden av lagen. Det framgår enligt
vår uppfattning att nämnden har haft svårt att hitta sin
roll. Regeringen skriver också att det är svårt att
överblicka vilken effekt verksamheten har haft. Vi
konstaterar att frågan om offentlig upphandling är
viktig och skall genomföras på ett effektivt och kor-
rekt sätt.
I motion Fi802 har vi utvecklat våra förslag på
detta område. Vi vill bl.a. genom skärpta skrivningar
i regleringsbreven och kompletterande lagstiftning
tillgodose medborgarens berättigade krav på att of-
fentliga tjänster sker till lägsta möjliga kostnad.
Vi önskar dessutom att den föreslagna myndig-
heten för kvalitetsutveckling och kompetensförsörj-
ning inte bör inrättas. Flera myndigheter ägnar sig
redan åt detta, och risken för dubbelarbete är uppen-
bar. Det bör dessutom vara varje myndighets uppgift
att utifrån sitt ansvarsområde se till att man har rätt
bemanning och kompetens för att utvecklingsarbetet
sker kontinuerligt och i de normala arbetsuppgifterna.
Slutligen, fru talman, behandlas i betänkandet
också några motioner om statistikfrågor, BNP-måttet
och fördelningsstatistiken. I en motivreservation
konstaterar vi att dagens system för nationalräken-
skaper successivt har byggts upp under de senaste
50-60 åren. Räkenskaperna har också alltmer sam-
ordnats mellan olika länder, t.ex. i FN:s och OECD:s
regi. Sådan statistik är givetvis nödvändig som un-
derlag för ekonomisk-politiska åtgärder och fråge-
ställningar. Samtidigt kan vi också alla konstatera att
det i de fall man försöker införa för många variabler
blir det totala ohanterligt, oöverskådligt och av be-
gränsad nytta. Risken med en sådan utveckling är att
värdet av BNP-måttets ursprungliga roll som makro-
ekonomiskt verktyg urholkas. Även när det gäller
fördelningsstatistiken anser vi att det redan finns ett
väl utvecklat statistiksystem.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 4, men jag står naturligtvis också bakom den
gemensamma reservationen från moderaterna och
kristdemokraterna.