Herr talman! Som avslutning vill jag säga att det
verkar som om ministern och jag egentligen är över-
ens om alltihop. Det enda man får hoppas är att det
här också kommer att synas i den proposition som vi
kanske gemensamt kan tycka bra om.
För mig är det så att barnkonventionen är oerhört
viktig. Men det finns också en rad andra områden i
samhället som är dolda. Det kanske är svårt för oss att
förstå att de har samband med just barnen. Vi använ-
der en begreppsapparat som jag tycker att vi måste
vara väldigt observanta på. Vi talar t.ex. om hushåll.
Ibland är barnen hushåll. Ibland är de antal kvadrat-
meter yta. Ibland är de familj.
Då menar jag att man måste säga: Var finns bar-
nen? Man måste plocka fram barnen. Man måste visa
dem. Barnen måste få ett ansikte för oss. När vi gör
konsekvensbeskrivningar som rör barn måste vi veta
att det är för barnen och inte för något annat som vi
gör dem. Vi är ju säkert överens om att barnen är
framtiden. Därför måste de så att säga alltid ha före-
träde i våra beslut, framför allt i våra långsiktiga be-
slut.
Jag hoppas att man särskilt inom mitt eget område,
som handlar om bostäder och byggande, tittar på
konsekvenserna av vår ny- och ombyggnation, att
man tittar på vad det har för konsekvenser för barnen.
Vi har inte riktigt kommit till rätta med det här. Vi
måste vi bygga ekologiskt och hälsomässigt riktigt.
Men vi måste också få byggt så att barnen får möjlig-
het att leva sunt och riktigt. Vi får inte ha inomhusmil-
jöer som skapar de allergi- och överkänslighets-
problem som uppgår till 30-40 %. I Stockholm har
man ju passerat 50 %. Så får det helt enkelt inte vara.
Inomhusmiljön måste rensas upp med hjälp av barn-
konsekvensbeskrivningar. Utomhusmiljön likaså.