Herr talman! Per Lager har frågat socialministern
om hon avser att verka för att barnkonsekvensbe-
skrivningar görs vid alla statliga offentliga utredning-
ar. Arbetet är så fördelat inom regeringen att jag skall
svara på frågan.
Det är angeläget att det finns med ett barnpers-
pektiv i allt offentligt beslutsfattande som rör barn.
Det gäller oavsett om besluten fattas på statlig eller
kommunal nivå. Besluten kan också vara av olika
karaktär. Det kan gälla budget, lagstiftning eller ut-
redningsdirektiv. Det kan gälla sociala frågor, skola,
trafik eller den fysiska miljöns utformning.
Barnens bästa har länge varit en ledstjärna i den
lagstiftning som direkt tar sikte på barn. Nu finns det
skäl att gå vidare och föra in ett barnperspektiv i allt
beslutsfattande som rör barn. Detta understryks av att
Sverige anslutit sig till FN:s konvention om barnets
rättigheter.
Den parlamentariska barnkommittén har gjort en
genomgång av hur svensk lagstiftning förhåller sig till
barnkonventionen och har därvid konstaterat att
svensk lagstiftning inte står i strid med åtagandena
enligt konventionen. Kommittén betonar dock i sitt
betänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU
1997:116) hur viktigt det är att utveckla former för att
förverkliga barnkonventionens anda och innebörd
också i det praktiska handlandet på såväl nationell
och regional som lokal nivå. I detta arbete med ge-
nomförandet är barnkonsekvensbeskrivningar vid
offentligt beslutsfattande ett viktigt inslag.
Kommittén betonar också att det faktum att Sveri-
ge ratificerat barnkonventionen innebär särskilda
åtaganden när det gäller att befrämja barns intressen.
Barnkonventionens bestämmelser, som Sverige såle-
des anslutit sig till, innebär att barn har en särskild
prioritet. Barnkonventionen bör därför beaktas också
vid utformningen av utredningsdirektiv.
Regeringen kommer under våren att lämna en
proposition där bl.a. Barnkommitténs betänkande
behandlas.