Herr talman! Jonas Åkerlund berömmer utskottet för eftertänksamhet. Jag har ingen anledning att säga någonting annat - det är väl att utskottet har eftertänksamhet. Det kunde ha varit ett betydligt svårare och vanskligare beslut som riksdagen hade stått inför om utskottet inte hade borrat i de här frågorna.
Det är i synnerhet två frågor som centreras i detta betänkande, och jag vill i all korthet beröra dem.
Majoriteten, alltså oppositionspartierna, vill ge regeringen till känna att man vill ha en utredning om hur en evenemangslista ska utformas. Allianspartiernas ståndpunkt är att en sådan lista inte behövs. Där har vi skiljelinjen mellan de två alternativen. Det är inte så att vi inte allesammans vill att allmänheten ska brett få se de sportevenemang och andra evenemang som är mycket efterfrågade. En sådan här evenemangslista handlar inte bara om sport, utan det kan handla om wienerdans i Österrike eller annat från olika länder. Men just nu är det olympiaden som är särskilt på tapeten.
De aktuella sportevenemangen kommer ändå att vara tillgängliga i kanaler som når ut i hela landet. Internationella olympiska kommittén har ställt krav på att dessa sportevenemang ska vara tillgängliga för en väsentlig del av Sveriges befolkning, och allianspartierna menar att den garantin räcker.
Den andra stora frågan är att majoriteten vill utvärdera effekterna av ökningen från åtta till tolv minuter per timme för reklam. Nu vill jag vara den förste att säga att många av oss tycker att reklam i tv är jobbigt och besvärligt, och jag är en av dem. Många av mina väljare tycker att det är en plåga att se alltför länge på reklam. Men det är frivilligt. Jag tillbringade en längre tid i USA, och där kunde reklamen uppgå till hälften av sänd tid. Jag tittade inte på tv. Det är alltså någonting som är lite självreglerande. När man visar för mycket reklam tenderar människor att välja någonting annat.
Hemligheten är att det inte finns någon gratis tv. De som tittar just nu kanske funderar på det, och denna sändning är också betald, nämligen av våra skattemedel. Antingen går det via licensavgiften, eller också går det via skatten - det kan hända att det blir så i Sverige också. Det kan vara via betal-tv, så att vi betalar just för det program vi vill se. Vi kan hyra en video eller en dvd. Det kan vara via reklam. Det är fritt för oss att välja vilket sätt vi vill betala på. Om vi väljer reklam-tv betalar vi med plågan att se reklam som vi inte har begärt att få se. Men det går att byta kanal. Det kan även jag göra.
Vad skulle då hända om man minskade från tolv till åtta minuter? Som vi tidigare hörde Centerns Per-Ingvar Johnsson redogöra för skulle det sannolikt innebära att TV4 försvinner ut ur Sverige till Finland, till England, som TV3, eller någon annanstans. Är vi betjänta av det? Nej, hur ogärna vi än ser på reklam är ingen betjänt av att TV4 försvinner eller radiokanaler som fungerar på liknande sätt.
Trots att jag kan sympatisera med mindre reklam i tv anser jag att det är självreglerande, och vi behöver inte någon utredning på detta område.