Fru talman! Jag kan instämma i det som mina kamrater i alliansen anfört här i dag och tänker inte onödigtvis upprepa det redan sagda. I stället ska jag under några minuter lite djupare tränga in i den politiska behandlingen här i riksdagen under de senaste två åren när det gäller frågan om enskilda vägar och därmed kanske i någon mån modifiera det som Hans Stenberg här har anfört om enskilda vägar.
Det är faktiskt både intressant och förvånande att se hur nuvarande opposition nu agerat och hur man agerade då man utgjorde majoriteten i utskottet. Vi kan ta till exempel reservation 1 från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som handlar om enskilda vägar.
För ett år sedan behandlade utskottet betänkandet
Moderna transporter
, betänkande 2005/06:TU5 som var en följd av regeringens transportpolitiska proposition med samma rubrik. I det tämligen digra betänkandet fanns ett avsnitt om enskilda vägar. Utskottet behandlade då bland annat en motion från de båda socialdemokraterna Agneta Lundberg och Göran Norlander - motion 2005/06:T286 - som tydligt slog fast vad den förra regeringen uppenbarligen inte ville kännas vid när det gällde enskilda vägar. Det står så här i motionen: "Det är inte rimligt att en del av befolkningen ska betala nyttan av enskilda vägar, medan de allmänna vägarna finansieras av skattemedel. Det är i högsta grad orättvist, och staten bör därför ta ett större ansvar för det enskilda vägnätet." Så långt de båda s-motionärerna.
Men vad hade den dåvarande majoriteten i maj 2006 för tankar om det enskilda vägnätet? Jo, man menade - som det står i det betänkande som vi nu debatterar - att utgångspunkten bör vara att bidragen innebär att tillräckliga medel avsätts för att bidra till ett tillfredsställande underhåll och uppfylla de transportpolitiska målen. För år 2006 anslog man 698 miljoner till de enskilda vägarna.
För innevarande år har ytterligare 4 miljoner kronor - och inte 2 miljoner som det har sagts här - anslagits, alltså 702 miljoner kronor. Men nu tycker Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att det inte alls räcker och reserverar sig därför.
Fru talman! Man reserverar sig genom att delvis kopiera den text som inte var önskvärd för tio månader sedan, nämligen ett avsnitt ur Lundbergs och Norlanders gemensamma motion. Reservation 1 från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avslutas ordagrant så här: "Vi anser att det inte är rimligt att en del av befolkningen ska betala nyttan av enskilda vägar medan de allmänna vägarna finansieras av skattemedel. Det är alltså angeläget att staten tar ett större ansvar för det enskilda vägnätet." Det är på pricken det jag tidigare citerade ur motionen av Lundberg och Norlander.
Allianspartierna hade då, för ett år sedan, en lång och innehållsrik reservation vars innehåll gick ut på ökat stöd från staten till enskilda vägar. Men då avslog den dåvarande majoriteten reservationen för att nu, som större delen av oppositionen, prestera en egen reservation med likvärdigt innehåll - tala om kovändning!
Det är svårt att tolka reservationen på annat sätt än att Socialdemokraterna och Vänstern anser att det var allianspartierna som låg närmast verkligheten för ett år sedan. Eftersom vi i alliansen insåg allvaret med det enskilda vägnätet långt innan det blev uppenbart för det tidigare regeringspartiet var det bra för väghållarna att det blev ett maktskifte efter höstens val.
Dock yves vi inte över ökningen på 4 miljoner till de enskilda vägarna. Regeringen hade oerhört kort tid på sig i höstas för att få ihop en budget, och eftersom man då visste att det behövdes en ordentlig beredning av frågan ändrades anslaget till enskilda vägar inte då - 702 är ju nästan detsamma som 698. Men nu pågår beredningen, och vi utgår från att den kommer att leda till ökat stöd till de enskilda vägarna i enlighet med vad vi i alliansen har föreslagit i riksdagen.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.