Herr talman! Tryck- och yttrandefrihetsfrågorna är väldigt intressanta, spännande, svåra och enormt abstrakta. Jag har sysslat med de här frågorna i några år. Ju mer man tränger in i dem, desto mer inser man att man inte begriper det här. Det är egentligen beklagligt att vi har så väldigt få som är intresserade av det här frågeområdet eftersom det är mycket viktiga frågor. Det gäller inte bara bland politiker, utan det finns väldigt få experter även på den rent juridiska sidan. Som väl är har vi ju en kanslichef i konstitutionsutskottet som är en mycket framstående expert på det här området, och det är ju väldigt bra. Men leden av experter glesnar dessvärre. Inte minst var det en stor förlust för de här frågorna när Göran Regner gick bort för något år sedan.
Jag ska bara beröra ett par punkter här. Det som har diskuterats är det här med hets mot folkgrupp. Strax före 1998 ledde jag en rättspolitisk grupp inom partiet, och vi tittade på de här frågorna. Mycket medvetet valde vi att vi skulle se till att det fanns ett diskrimineringsskydd som var baserat på sexuell identitet. Det är en stor skillnad på debatten i de andra partierna som fokuserade på begreppet läggning.
Vi har alltså inga problem när det gäller att vidga hetsparagrafen eller åtminstone att titta på och analysera behovet av detta. Men, säger ni, var inte Kristdemokraterna emot hetslagstiftningen 2002? Nej, det var vi egentligen inte, men vi hade diskussioner inom utskottet - jag är väl den enda som är kvar i utskottet från den tiden - om motivskrivningarna. Vi var väldigt nära en överenskommelse. Moderaterna var inte med på det tåget, men alla vi andra var faktiskt väldigt nära en överenskommelse. Men så satte sig Vänsterpartiet på tvären, och det blev ingen samskrivning. I det läget valde vi att gå på ett avslag i ren protest. Men i sak var vi för den här utvidgningen av hetsparagrafen.
Det är alldeles riktigt som Helene Petersson säger att jag i Yttrandefrihetskommittén har tagit initiativ till att ta upp den frågan. Jag tror att det finns en bred enighet i kommittéerna om att fokusera på detta.
Nu hävdades det att det kanske är en straffrättslig fråga. Jag tror inte att det är något stort problem. När vi får den här typen av motioner hänvisas de alltid till konstitutionsutskottet. Man måste ha ett grundlagsstöd för att över huvud taget ha en straffrätt på det här området.
Det pratas om tillkännagivande eller inte. Egentligen ligger vi väldigt nära varandra i den här frågeställningen såvitt jag kan se, åtminstone när det gäller att titta på och analysera den här frågeställningen. Kom ihåg att tillkännagivanden inte är några som helst garantier för någonting. Det är uppmaningar till regeringen att göra på ett visst sätt, men regeringen behöver ju inte följa det.
Nu ser jag att jag drar över min talartid, men jag ska bara säga något helt kort.
En annan viktig fråga som även Helene Petersson tog upp är valfriheten när det gäller tv-utbud, vilket jag tycker är ett stort problem. Vi kommer ju att få Radio- och tv-lagsutredningens frågor på bordet till hösten i form av en proposition, och då får vi återkomma och titta på detta. Men det är ett jättestort problem att det egentligen inte finns någon plattformskonkurrens för dem som är i kabelnätens grepp.