Fru talman! I kväll debatterar vi betänkandet
Tryck- och yttrandefrihetsfrågor
. Det har sagts många kloka ord tidigare här i kväll. Jag är helt övertygad om - det syns också i utskottets betänkande - att vi till stora delar är överens om att vi måste värna våra grundläggande rättigheter. Vi ska värna tryckfrihet och yttrandefrihet. Jag tror inte att det råder några skiljaktigheter just i de frågorna, men visst finns det skillnader mellan oppositionen och alliansen, och jag kommer att beröra några av dessa i mitt anförande.
Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.
Tryck- och yttrandefrihet ger oss rättigheter, men med rättigheter följer alltid skyldigheter. Det går aldrig att endast framhålla rättigheter.
Tryckfrihet är en form av yttrandefrihet. Det är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för demokrati. Grundförutsättningarna för yttrandefrihet och tryckfrihet är just att det ska vara tillåtet att uttrycka sig i politiska frågor, att kritisera samhället eller att yttra sig om statsskick, och därför är det viktigt att det finns en långsiktig framförhållning när det handlar om våra grundlagar och att vi inte drabbas av en tanke på att det finns något som retar oss, som vi vill förändra och begränsa eller sticker upp ett pekfinger i luften och fångar in att det faktiskt finns åsikter som går åt endera hållet. Det är viktigt med långsiktighet och att våra grundlagar är ordentligt beredda.
Det är också viktigt att det så långt möjligt finns en samsyn så att man kan vara säker på att grundlagarna fortsätter att fungera och inte utsätts för hastiga kast. Det är ju just på det sättet man kan undergräva vår demokrati, yttrandefrihet och tryckfrihet.
Som har sagts tidigare här har vi en lång tradition i Sverige. Redan 1766 fick vi tryckfrihet. Vi är ett av de länder som har haft tryckfrihet absolut längst. Det har funnits perioder då tryckfriheten har begränsats, men jag skulle vilja säga att demokratin har segrat. Vi har fått tillbaka vår tryckfrihet, och den ska vi fortsätta att arbeta för.
Tryck- och yttrandefrihet är viktigt, och därför finns det pågående beredningar. Här har tidigare Grundlagsutredningen nämnts, men det finns också en parlamentarisk yttrandefrihetskommitté, som ganska nyligen redovisade sin etapp ett, som handlar om grundlagsskydd för digital bio och andra yttrandefrihetsrättsliga frågor. Yttrandefrihetskommitténs betänkande innehåller också andra förslag om att anpassa den gällande lagstiftningen till de förändringar som sker i samhället.
En fråga som har berörts här av Marianne Berg och som återkommer lite senare är meddelarskyddet. Med det avses normalt de regler i tryckfrihetsförordningen som respektive yttrandefrihetsgrundlag täcker och att det också ska vara möjligt att straffritt lämna sekretessbelagda uppgifter för publicering. Men här tycker jag att det är viktigt att faktiskt göra tydligt att det handlar om offentlig sektor. När vi sedan går över till privat sektor finns fortfarande det som heter meddelarfrihet, men den upphävs genom det anställningsavtal som tecknas. Det är inte en tillfällighet att det förhållandet råder, utan det handlar också om att det finns andra värden som är viktiga, att det finns ett näringsliv och att det finns fungerande företag.
Här vill jag återigen lyfta fram att det är viktigt att ett ärende är ordentligt berett och att inte förändringar görs plötsligt. I det här sammanhanget finns det ju divergerande lagstiftning. Det är inte så enkelt att säga att det meddelarskydd som är implementerat i offentligt driven verksamhet också ska gälla i privat driven verksamhet, för det finns så mycket annan lagstiftning som påverkas. Därför är det angeläget att hålla isär begreppen.
Om vi nu också, som Marianne Berg gjorde, ska börja tala om privat företagsamhet som är verksam i offentligt finansierad verksamhet kan det naturligtvis synas enkelt att där också ska finnas en meddelarfrihet precis som i offentligt driven verksamhet. Men jag är inte säker på det. Det finns ju något som heter anbudsförfarande. Det finns något som heter konkurrens, och det finns något som heter fritt val.
Hur ska det här komma in? Jag tycker därför att det är viktigt att det faktiskt finns lagar som reglerar detta.
Nu ser jag att tiden rullar iväg. Jag ska därför väldigt kort uppehålla mig vid ytterligare en enda frågeställning. Det gäller hets mot folkgrupp.
Helene Petersson tog upp att det inte finns någon lagstiftning som omfattar transsexuella personer. Då vill jag säga: Diskrimineringslagstiftningen gäller. Den inkluderar klart och tydligt transsexuella personer. Därmed finns det också en lagstiftning som reglerar detta förhållande.