Herr talman! Det är många olika frågor som behandlas i detta betänkande. Det är centrala frågor som yttrandefrihetens gränser, meddelarfriheten och grundlagsregleringen av reklam.
Nästan alla motionsyrkanden handlar om ämnen som utskottet har behandlat många gånger förut. De som händelsevis lyssnar på denna debatt tycker kanske att det är lite märkligt. Ibland kan det vara lätt att göra sig lustig över att saker och ting går långsamt i politiken, och jag tror ofta att vi i den här kammaren också kan känna otålighet.
Men just när det handlar om tryck- och yttrandefrihet är jag övertygad om att det finns en poäng i att saker får ta tid. Det
ska
vara svårt och det
ska
ta tid att flytta på regelverket om vad vi får säga och sprida för yttranden. Det är bara på det viset som vi får möjlighet till en bred diskussion med rejält utrymme för eftertanke.
Ur liberal synpunkt är grundhållningen enkel. Tryck- och yttrandefriheten ska vara så vidsträckt som möjligt. Rätten att yttra sig tillkommer inte bara den som torgför populära åsikter eller uttrycker sig på ett hyggligt sätt, utan också den som vill chockera, driva med företeelser, häda eller visa upp sitt eget dåliga omdöme. Sedan är det i den fria debatten som vi andra får bilda opinion och ta avstånd.
Men yttrandefriheten är inte absolut. Vi har förbud mot ärekränkning av enskilda. En annan sådan inskränkning är bestämmelsen om hets mot folkgrupp, som jag här vill beröra närmare.
Bestämmelsen om hets mot folkgrupp är det lagrum som sätter en yttersta gräns för vilka kränkningar man får rikta mot ett kollektiv. Ordet "folkgrupp" används ibland om alla slags grupper, oavsett om det är politiker, ungdomar eller pensionärer. Men i lagens mening handlar det om de grupper som är allra mest utsatta för förföljelse och hatbrott.
Bakgrunden är förstås bland annat nazismens folkmord. Tredje rikets systematiska hatpropaganda var nödvändig för att göra befolkningen psykologiskt förberedd för Förintelsen.
Det var också strax efter andra världskriget som Sverige slutligen införde ett förbud mot hets mot folkgrupp. Pådrivande för detta var inte minst den liberale publicisten Manne Ståhl som ledde Karlstads-Tidningen i totalt 37 år och bland annat var ordförande i Publicistklubben. Han var också riksdagsledamot och en av de politiker som drev fram förbudet mot hets mot folkgrupp.
I slutet av 1940-talet fanns ingen förståelse för att inkludera homosexuella och bisexuella i hetsbestämmelsen, trots att homosexuella hela tiden varit en av nazismens klassiska måltavlor. Också i dagens Sverige är homosexuella föremål för hatpropaganda från den nazistiska rörelsen. Ett antal homosexuella har också mördats av nazister, bland annat i min egen hemstad Göteborg.
Folkpartiet liberalerna var därför pådrivande för den lagändring som slutligen kunde träda i kraft 2003 och som innebär att hets med anspelning på sexuell läggning också omfattas av hetsförbudet. Sedan dess har debatten fortsatt i många partier, och Folkpartiet fortsätter att driva frågan.
2003 års lagändring omfattar inte könsidentitet. Därmed ges inte transpersoner det skydd mot hets som homosexuella och bisexuella i dag åtnjuter.
Just nu pågår Yttrandefrihetskommitténs arbete med att se över tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Kommittén har ett brett mandat, och konstitutionsutskottet hänvisar i sitt betänkande till att den här frågan kan komma upp i det sammanhanget.
Som jag sade tidigare är det extra viktigt att vi ger varandra och hela samhället en chans till analys och eftertanke inför kommande lagändringar på yttrandefrihetens område, och det här är ytterligare ett viktigt exempel på detta.
Det finns tunga principiella argument i vågskålen, inte minst att ge ett enhetligt skydd åt alla personer som omfattas av HBT-beteckningen, det vill säga homosexuella, bisexuella och transpersoner. Samtidigt måste vi vara ödmjuka och säga att vi behöver mer underlag om utbredningen av hetspropaganda som är explicit riktad mot transpersoner. Därför ser jag fram emot att få återkomma till frågan när Yttrandefrihetskommitténs förslag väl har presenterats.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.