Fru talman! Meddelarfriheten är en grundläggande demokratifråga. Som jag tog upp i mitt anförande anser Vänsterpartiet att anställda inom verksamhet i offentlig sektor som är driven i privat regi även ska omfattas av detta.
Men Margareta Cederfelt ansåg inte det. Hon tyckte att detta skulle vara ganska krångligt. Nej, det behöver inte vara så krångligt, men ser man konkurrens och pengar före de anställdas rätt att meddela sig kan det bli väldigt krångligt.
Margareta Cederfelt vill alltså att de anställda i verksamhet inom offentlig sektor som drivs i privat regi ska ha munkavle på sig och kanske arbeta under vilka odrägliga arbetsförhållanden som helst.
Meddelarfriheten för denna grupp ska ju bygga på samma princip som gäller för de offentliganställda i dag. Det har funnits försök med denna verksamhet, bland annat i den region jag själv kommer från, Region Skåne. Där fungerar det alldeles utmärkt att föra in det i avtal för de privata aktörerna i samband med upphandling.
Anser Margareta Cederfelt fortfarande att vi inte ska kunna ge de anställda i verksamhet inom offentlig sektor som drivs i privat regi möjligheten att ha meddelarfrihet?