Fru talman! Den svenska grundlagen firar 30-årsjubileum. Det är tre decennier sedan vi fick den författning som i dag reglerar hur Sverige ska styras. Det är förstås mycket som har hänt sedan dess. Klassröstningen har minskat. Nya politiska påverkansmetoder blir allt viktigare. Det blir allt mindre vanligt att till exempel skriva på namnlistor och gå med i politiska partier.
Det blir allt vanligare att människor använder sina möjligheter att handla och köpa olika företag. Man ser det som en politisk viljeyttring. Vi har sett hur globaliseringen har tilltagit och att Sverige har blivit medlem av den europeiska unionen.
Vi välkomnar därför den författningsöversyn som nu sker där regeringen har tagit kontakt med de politiska partierna för att se över den svenska författningen. Det är ett krav som vi från Folkpartiets sida har ställt under längre tid.
Flera av de frågor som berörs i dagens betänkande är sådana frågor som kommer att beröras under den kommande författningsöversynen. Det kan leda till att själva debatten här kan bli något avslagen. Jag ska försöka undvika det. Om vi tycker att det är viktigt med en bred översyn och om vi tycker att det är viktigt med en medborgerlig debatt kring de här frågorna borde vi här i kammaren försöka sätta i gång debatten och redovisa några ståndpunkter som är viktiga för respektive parti.
Låt mig peka på några frågor som är särskilt viktiga för oss i Folkpartiet när det gäller den kommande författningsöversynen och som rör de frågor som vi behandlar i dag, det vill säga val och regeringsbildning.
Den handlar om personvalet. Vi har i dag ett system som är en blandning mellan renodlat personval och renodlat partival. Vi menar att det är dags att ta steget fullt ut och införa ett renodlat personval. I dag har vi en halvmesyr som jag tror att många väljare i grunden har svårt att förstå. Vi tycker att det är dags att ge medborgarna hela makten över vilka som sitter i riksdagen, inte bara vilket parti de vill stödja utan också vilka människor de vill i praktiken ska fatta de avgörande besluten för Sveriges räkning.
Det handlar också om att vi vill införa skilda valdagar. Det behövs en tydligare roll för den lokal självstyrelsen. I dag är det så att den kommunala politiken i alltför stor utsträckning hamnar i skymundan av de rikspolitiska frågorna. Det är egentligen egendomligt. De stora avgörande frågorna som påverkar människor i deras vardag såsom skola, vård och omsorg, är i grunden frågor som avgörs på den kommunala nivån. Ändå får detta så lite utrymme i den politiska debatten. Det får lite utrymme med de politiker som i verkligheten är ansvariga för dessa frågor.
Skilda valdagar skulle ge de kommunala politikerna ett eget självständigt politiskt mandat. Det skulle öka vitaliteten och engagemanget för de viktiga lokala frågorna. Därför är det viktigt att införa skilda valdagar. Val till riksdagen ska äga rum på annan dag än val till landsting och kommun.
Det handlar också om att vi måste reformera hur regeringsbildningen går till i Sverige. Vi hade ett val 2002. Socialdemokraterna gjorde ett historiskt sett förhållandevis svagt valresultat. Det var oklart hur regeringsunderlaget såg ut. Ändå satt regeringen Persson kvar i orubbat bo, precis som om ingenting hade hänt. Jag tycker att det var arrogant och respektlöst av regeringen att göra så, men det visar också på brister i vår process för hur regeringsbildningen går till.
Det finns olika sätt att hantera det. Man kan tänka sig att man försöker förändra den praxis som råder. Man skulle mellan partierna kunna komma överens om att om en minoritetsregering får ett förändrat parlamentariskt underlag, det vill säga att det måste stödja sig på andra politiska partier än före valet, måste regeringen lämna in sin avskedsansökan och sätta i gång en ny process för regeringsbildning.
Man kan också tänka sig förändrade regler i författningen. Där finns det, som jag ser det, två möjligheter. Den ena är att statsministern efter ett val alltid lämnar in regeringens avskedsansökan. Den andra är att talmannen alltid tar initiativ efter ett val och frågar de politiska partierna: Hur ser den parlamentariska situationen ut? Vem bör bli statsminister? Vilket parti eller vilka partier bör bilda regering?
Då kan talmannen säga: Efter hur det ser ut i riksdagen och mellan de olika partierna finner jag att den nuvarande regeringen bör sitta kvar. Talmannen föreslår omval av den statsminister som har suttit, och så sker det en omröstning i riksdagen.
Man kan också naturligtvis tänka sig att talmannen konstaterar att regeringsunderlaget har förändrats och att den parlamentariska situationen ser annorlunda ut och därför föreslår en ny statsminister. Därefter sker det en förtroendeomröstning om detta.
Jag tror att detta vore viktigt för att klargöra för medborgarna och också för kammaren här vilka partier som i praktiken sitter i regeringsställning och har ansvar för den förda politiken och vilka partier som sitter i opposition.
Det sista jag vill ta upp, fru talman, handlar om den från tid till annan rätt heta diskussionen om proportionella val kontra majoritetsval med sammanhörande frågor som handlar om proportionalitet i valsystem. Jag vill vara tydlig och säga att Folkpartiet säger nej till förändringar som innebär att valsystemet ska manipuleras för att det största partiet ska få mer att säga till om och fler röster här i kammaren trots att valresultatet inte motsvarar det.
Det finns flera skäl till att vi håller fast vid proportionaliteten i valsystemet och att varje röst ska vara lika mycket värd. Vissa röster ska inte vara mer värda än andra. Ett argument som brukar framföras av dem som säger att vi borde minska proportionaliteten i valsystemet och ha mer av majoritetsval är att vi behöver starkare regeringar. Det är ett egendomligt argument. Om man tittar på utvecklingen i Sverige under det senaste decenniet har regeringsmakten blivit allt starkare undan för undan.
Det handlar om den budgetprocess som vi har infört. Jag tycker att den är bra, men den har ändå medfört en hel del förändringar som innebär att en minoritetsregering har väldigt stor makt att sätta den ekonomiska dagordningen nästan helt på egen hand. Vi har EU-medlemskapet som med de arbetsformer vi har i riksdagen också inneburit en förskjutning av makt från riksdagen till regeringen.
Som jag sade tidigare tycker jag att det är viktigt att varje röst är lika mycket värd och att vissa röster inte är mer värda än andra.
Vi ser för det tredje en internationell trend, som inte leder mot att fler länder antar majoritetsval som sin princip i valsystemet utan tvärtom går mot proportionella val.
För det fjärde, och sist, vill jag också deklarera att det är viktigt att vi för den här politiska debatten om det kommande valsystemet och om den kommande författningen och att detta naturligtvis ses över i ett sammanhang. Samtidigt är det viktigt att konstatera och komma fram till att det här inte får leda till att vi lägger en död hand över alla tänkbara författningsreformer under det kommande decenniet. Det måste leda till att om partierna kan komma överens om författningsförändringar dessförinnan måste det vara möjligt att genomföra förändringar också under den tiden.
Slutligen, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall till reservation 3, som handlar om att vi från Folkpartiet och en del andra partier vill införa en rätt att rösta från det år man fyller 18 år, inte från den dag man fyller 18 år, som det är i dag.