Fru talman! Jag har inte sagt att Folkpartiet inte får driva sin linje. Men jag har frågat om det inte är viktigt att också lyssna på andra, om det inte är viktigt att ta hänsyn till andras uppfattningar. Att få en bred enighet kanske är svårt, men det är viktigt att i alla fall få en mycket bred politisk ståndpunkt. Då är det ofrånkomligt att det ibland kan behövas kompromisser. Sedan ska naturligtvis varje parti redovisa sina ståndpunkter och delta i debatten. Det har jag aldrig ifrågasatt. Men vi ska väl vara ärliga och säga att vi också måste lyssna på varandra i de här frågorna.
När det gäller regeringsbildningen har jag försökt förklara min ståndpunkt, att man inte uppnår något annat än att regeringen ska avgå och det blir ett avbrott i regeringsdugligheten under tiden som vi ska utse en ny regering. I det här fallet blir det med största sannolikhet samma regering. Man uppnår ju ingenting. Det är en typ av skenmanöver för att utåt visa att riksdagen blir starkare och får ett tydligare mandat att utse regering. Det är ju bara lek med ord. I praktiken har det ju inte ett dugg med det att göra.
När det sedan gäller vilka frågor vi ska driva i författningsutredningen tror jag att jag ska passa mig lite grann för att gå för långt. Jag kan bara säga att det inte är länge sedan som vi gjorde en ordentlig översyn. Det har funnits önskemål i vissa frågor från olika partier. Det är nu dags att ta ett samlat grepp. Det är dags att alla partier är med i diskussionen. Sedan är frågan vad det är som behöver förändras. Om det handlar om lagtekniska frågor eller någonting annat inom författningen får väl tiden utvisa. Men vi är inte låsta och säger inte nej till allting. Däremot har vi i det här betänkandet sagt nej till de reservationer som finns, men det är väl en annan sak.