Fru talman! En av de viktigaste hörnstenarna i en demokrati är ett väl fungerande valsystem. Det ska vara överskådligt, lätt att förstå och det ska uppfattas som rättvist. Det tycker jag är rätt grundläggande. Trots att det finns meningsskiljaktigheter i betänkandet finns det en bred politisk samstämmighet över att det är den grunden som ett valsystem ska bygga på. Jag är dessutom av den åsikten att ska medborgaren i stort känna igen sig och veta vad det innebär att gå och rösta ska man vara försiktig med förändringar.
Det valsystem vi har i dag fungerar bra. Men det kan finnas detaljer och tekniska konstruktioner som man behöver överväga, och därför finns Vallagsutredningen som jobbar med det. Men i stort ska man vara försiktig.
Därför, fru talman, yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till förslaget i betänkandet.
Avvägningen mellan lagstiftaren och de politiska partiernas ansvar är grannlaga. Vi ska - och där delar jag faktiskt Nils Fredrik Aurelius synpunkter - vara försiktiga med att införa en lagstiftning som inskränker partiernas eget ansvar i deras agerande mot sina partiföreträdare och medborgarna.
Vi har ett exempel som kan uppfattas som väldigt bestickande, och det är motionen om att man inte emot sin vilja ska bli uppsatt på någons valsedel. Det kan tyckas som självklart att det skulle förbjudas. Men då hamnar vi direkt i kollision med hur det fungerar med den fria nomineringsrätten. Till sist hamnar vi i gränsdragningsproblem. För att uppnå det som är önskvärt inkräktar vi vid en sådan eventuell lagstiftning på andra principer som vi också hyllar och tycker är viktiga.
Jag är personligen väldigt mån om att vi ska behålla den fria nomineringsrätten, även om det finns en del risker med den. Men än är de inte så stora att det skulle gå ut över den fria nomineringsrätten.
I den här debatten tänkte jag kommentera tre delar som har varit uppe. Den ena är personvalet, den andra är skilda valdagar och den tredje ifrågasättandet av regeringsbildningen.
Jag ska börja med personvalet. Det var någon - jag tror att det var Tobias - som sade att det här personvalssystemet var en kompromiss som ingen var nöjd med och att logiken i det hela är ifrågasatt bland medborgarna. Vi ska vara klart medvetna om att vi, för att uppnå en samstämmighet mellan de politiska partierna, ibland faktiskt får finna oss i att det är kompromisser. Det är ändå tydligt och klart att det är ett personvalsinslag.
Det fanns partier som absolut inte ville ha personval. Det fanns andra partier som ville ha ett mer utbrett personvalsinslag. Jag respekterar båda synpunkterna, men då tycker jag också att man ska respektera en kompromiss.
I de vallagsundersökningar som gjorts ställde man frågan till dem som röstade om de tyckte att personvalsinslaget är väl avvägt som det är i dag eller om man vill ha mer eller mindre. Det visar sig att det personvalsinslag som finns i dag har ett brett stöd även bland medborgarna - en överväldigande majoritet. När det gäller de politiska partiernas ansvar, och där kan flera av oss vara självkritiska, har det visat sig att vi kanske inte är så bra att på göra ordentliga profileringar över kandidaterna så att det blir tydligt för dem som ska rösta att man sätter kryss för den kandidat de vill rösta in. Där får naturligtvis alla ta sitt ansvar och utveckla den delen. Får vi upp antalet som sätter sitt kryss för sin kandidat får vi också ett utslag i personvalsinslaget som gör att det får en tydligare profil.
Jag vill så här långt vara rätt försiktig med att göra några förändringar i det här mot bakgrund av att det finns olika synpunkter i de politiska partierna.
Skilda valdagar - jag skulle vara den första att rösta för ett sådant förslag om det blev så som det har påståtts i debatten, att de kommunala och landstingskommunala frågorna fick en större tyngd och det blev en tydligare skiljelinje mellan å ena sidan de kommunala valen och riksdagsvalen å den andra. Men problemet är att så blir det ju inte. Erfarenheter från andra länder som har det här systemet visar två stora nackdelar. De kommunala valen får inte ett så utpräglat kommunalt inslag som man hoppas på. Det blir i de flesta fall trots allt en opinionsyttring över regeringspolitiken. Rikspolitiken tar över ett kommunalval. Och det finns en annan del som jag tycker är precis lika allvarlig, nämligen att risken är uppenbar att vi får ett lägre valdeltagande. Är det någonting vi alla strävar efter i den här kammaren och i andra beslutande församlingar är det att höja valdeltagandet. Då ska vi inte införa någonting som vi vet sänker valdeltagandet.
Därför är jag för att vi ska hålla fast vid den gemensamma valdagen. Dessutom går kommunpolitiken och rikspolitiken väldigt mycket hand i hand. Det är gränsöverskridande sakfrågor även i det avseendet.
Till sist, fru talman, till regeringsbildningen. Någon i debatten sade att det är självklart att regeringen ska avgå efter ett val, även om det efter en ny regeringsbildning är samma regering som sitter kvar. Då ställer sig en vän av ordning frågan: Vad är vitsen med det hela? Det är faktiskt inte bara önskvärt att en regering, ett politiskt parti som tar ansvar, också ser till att verka för att det finns en politisk majoritet i riksdagen som stöder regeringen, utan det är en skyldighet.
Jag tycker att det är upprörande att man får höra argument som att det är fråga om ett skumraskbeteende eller manipulerande när en regering diskuterar med andra partier för att vara säker på att man har en majoritet i riksdagen bakom sig. Jag tycker att det är ett mycket märkligt sätt att argumentera.
Det är ju precis tvärtom. Det är en regerings skyldighet att se till att man har en majoritet bakom sig. Sedan kan oppositionen tycka både det ena och det andra om den sittande regeringen, om dess politik och om vilka man samarbetar med. Det får oppositionen gärna tycka, men försök inte att få det till att regeringen manipulerar. Tvärtom, detta stärker det demokratiska inslaget i det politiska arbetet.