Fru talman! Det här betänkandet om val och regeringsbildning tar upp en rad mycket viktiga frågor om vårt valsystem, om personvalsinslaget och om formerna för regeringsbildning. Nu blir slutresultatet som det verkar, som så ofta är fallet med sådana här motionsbetänkanden, att alla motioner kommer att avslås. De är i alla fall avstyrkta så här långt. En liten möjlighet till överlevnad öppnar sig dock genom att de hänvisas till kommande eller pågående utredningar.
Som vi väl känner till pågår det samtal mellan regeringen och de olika politiska partierna om en bred översyn av regeringsformen, där ju de grundläggande bestämmelserna om till exempel valsystem och regeringsbildning återfinns. Det finns också en sittande vallagskommitté som sysslar med att granska de procedurregler som finns vid röstande men också en del andra frågor som till exempel frågan om kommunala småpartispärrar, valkretsindelning och annat.
När det gäller de stora frågor som finns i regeringsformen är det klart att man kan ha många synpunkter på åtskilliga av dessa, men jag tror inte att det är rätt tillfälle att i grunden diskutera det svenska valsystemet just här och nu.
En liten historisk notis bara: Det var ju en högerregering 1907-09 som genomdrev ett stort rösträttspaket med en mycket starkt utökad rösträtt och samtidigt införande av proportionella val. Det är alltså en traditionell moderat linje till och med från våra företrädare. Men det är ändå inte helt orimligt att man ser över valsystemet så här hundra år senare. Det kan man tycka även som konservativ. Jag tror väl inte att översynen kommer att resultera i ett totalt slopande av proportionaliteten i valsystemet, men man kan ju ändå diskutera hur proportionellt ett proportionellt val ska vara, det vill säga om det ska finnas spärrar, om det ska finnas utjämningsmandat som i dag och hur valkretsarna ska konstrueras.
Jag tycker nog att den nuvarande situation som vi har, med en regering som består av ett parti men som stöder sig på diverse så kallade stödpartier, visar att det kan finnas skäl att titta på hela det valsystem som har givit det resultat som vi har i dag - även om det kanske inte först och främst är en starkare regering som behövs utan en
bättre
regering.
Jag vill peka på en sak i det här betänkandet som är ganska intressant. Det finns ett bilagepaket, som inte bör kastas utan ställas in i hyllan, om val och regeringsbildning som tar upp ett antal rapporter som har producerats inom konstitutionsutskottet. Det är olika tjänstemän, föredragande, som mycket förtjänstfullt har utarbetat rapporter. Ofta har det funnits en liten referensgrupp av ledamöter med också. Det handlar just om val och regeringsbildning, men också till exempel om personvalsinslaget och hur det fungerar.
Det finns en utmärkt rapport om det tyska valsystemet skriven av KU:s tidigare kanslichef Magnus Isberg. För några år sedan fanns det en motion av dåvarande ledamoten Sören Lekberg, som tyckte att det tyska valsystemet lät intressant. Många av oss trodde kanske att det var en möjlighet att kombinera proportionella val med personval. När vi har lärt oss mer om det tyska valsystemet efterhand framstår det väl inte längre som lika attraktivt. Det har en något lägre grad av proportionalitet än vårt svenska system, men vill man åstadkomma lägre proportionalitet kan man göra det på andra, enklare sätt. Det är krångligt. Systemet bygger på två röster, som ni vet, och det verkar inte som om alla väljare riktigt vet vilken röst som är på parti och vilken som är på person. Det gör att den där utredningen var mycket värdefull. Vi lärde oss mycket.
Sedan finns det lite motioner som faktiskt inte hänvisas till pågående eller kommande utredningar. En del avslås med all rätt, tycker jag. Det finns till exempel ett förslag om att ingen ska få sitta längre än tolv år i riksdagen. Det är väl så, fru talman, att vi alla har anledning att fundera över hur länge vi ska sitta och över vad som är väsentligt här i livet. Partiernas nomineringsorganisationer bör väl också fundera över sådana frågor.
Att tänka sig att man genom lagstiftning förbjuder nomineringsgrupper att nominera en viss person för att han redan har suttit i riksdagen tillräcklig länge, vore att frångå den fria nomineringsrätten. Det är i så fall en mycket allvarlig förändring.
Olika enskilda partier får ju ha vilken intern strategi de vill och kvotera hur de vill - men ingen lagstiftning. Staten ska inte genom lag föreskriva hur länge man får vara ledamot.
Fru talman! Så här säger Shakespeare i Romeo och Julia:
Vad gör väl namnet? Det som ros vi kalla Med annat namn dock lika ljuvligt doftar.
Shakespeare talade ju egentligen engelska och på blankvers, men han menar väl att namnet är obetydligt eftersom det med namnet betecknade föremålet finns kvar och har de egenskaper det har oavsett namnet.
Jag skulle vilja polemisera lite mot Shakespeare så här sent omsider och säga att namn är ganska viktiga. De har ofta en symbolfunktion. När det nu finns en förträfflig moderatmotion om namnen på vissa valkretsar i Västra Götaland vill jag gärna stödja den och yrkar således bifall till den.
Håll med om att det låter lite tråkigt och ohistoriskt att säga Västra Götaland västra i stället för Bohuslän med alla de associationer som namnet Bohuslän ger. Det tycker även vi som inte är från Bohuslän.
Det är ett ganska intressant betänkande, även om de beslut som fattas här inte är så avgörande för framtiden. De frågor som lyfts fram är relevanta på många sätt.
Jag har endast ett yrkande som jag upprepar. Det var alltså bifall till reservation 1.