Fru talman! Vi kan inte få igenom hela vår
familjepolitik i ett enda slag. Det går inte till så i
det politiska arbetet. Det vet alla vi som sitter här i
kammaren. Skall man få förändringar -- och
framför allt genomgripande förändringar -- till
stånd, måste man tillgripa det politiska
instrumentet utredning. Utan en utredning
kommer man inte särskilt långt på väg.
Vi i Ny demokrati har världens bästa familjepolitik
i vårt program. Vi vill att barnfamiljerna skall ha
rätt att bestämma över sitt eget liv, över sina barn,
vilket som är bäst för dem och vilken barnomsorg
som är bäst. Vi står så långt ifrån en socialistisk
barnomsorgspolitik som vi över huvud taget kan
komma. Vi representerar den ena extremen i
riksdagen, och socialdemokrater och Vänstern
representerar den andra extremen.
Vi kan inte få allt på en gång. Därför kan vi inte
säga nej till ett första steg på vägen mot ett
sytemskifte som innebär rättvisa och valfrihet.
Vad som också är viktigt i denna reform och som
inte så tydligt har framkommit i debatten är att det
finns med en avdragsrätt för
barnomsorgskostnader. Det innebär också ett
systemskifte, att man äntligen efter alla dessa år
börjar betrakta barnomsorgskostnader som en
kostnad för intäktens förvärvande.
Jag är en av dem som har drabbats av att
barnomsorgskostnader inte har varit avdragsgilla,
så jag har sett hur det har fungerat. Jag fick aldrig
någon barnomsorgsplats för mina barn i den
kommunala barnomsorgen. Jag hade barnflicka,
och på den tiden var arbetsgivaravgifterna tack och
lov inte så höga. Jag betalade både skatt och
arbetsgivaravgift för denna barnflicka samtidigt
som jag subventionerade alla andras barnomsorg,
och jag upplevde hur djupt orättvist detta var.
Avdragsrätt för barnomsorgskostnader är ett krav
som man från icke-socialistiskt håll har fört fram i
många år, och detta ser jag som den viktigaste
punkten i den här reformen.
I vårt partiprogram förespråkar vi valfrihet och
rättvisa för barnfamiljerna. När det gäller det förra
betänkandet där vi i realiteten säger nej till ett
vårdnadsbidrag och ja till socialdemokraternas
motion -- vilket innebär att vi också säger ja till att
socialdemokraterna har världens bästa
barnomsorgspolitik -- då kände jag som partiledare
att detta var att gå ifrån partiets partiprogram och
göra en omvändning i 180 graders vinkel i fråga om
ideologin. Jag tycker att det är mycket lättare att
förklara en ändrad ståndpunkt med att man faktiskt
håller fast vid partiets ideologi. Det är det som
gäller. Man måste vara konsekvent och konsistent
när det gäller just ideologin och grundsynen.
Av vår motion framgår det att vi inte motsätter oss
vårdnadsbidraget som sådant. Vi motsatte oss
därför att det inte var finansierat fullt ut inom
familjepolitikens ram. Vi lade oss nära
socialdemokratin och Vänstern för att på så sätt
öppna ett förhandlingsutrymme gentemot
regeringen. Det är inget konstigt med det. Men det
dröjde väldigt länge innan någonting kom i gång.
Vi erbjöds en bred familjepolitisk utredning. Jag
tycker faktiskt att det är en framgång. I denna
utredning kommer våra förslag till hur vi tycker att
familjepolitiken skall se ut att tas upp. På det viset
flyttar vi fram positionerna för en utveckling mot
valfrihet och rättvisa i barnomsorgen. Hela denna
problematik kommer upp på bordet och skall
diskuteras. Därefter kan man genomföra de
förändringar i familjepolitisk riktning som man
anser vara lämpliga. Jag tycker att det är viktigt att
vi har fått denna utredning till stånd och att vi har
fått med dessa frågor, så att de kan börja bearbetas.
Med dessa ord vill jag säga att vi inte kan få allt på
en gång. Vi skall inte säga nej till detta första
viktiga steg mot ett systemskifte. Jag tror nämligen
att Socialdemokraterna inte kan riva upp den här
reformen om de till äventyrs skulle komma till
makten i höst, därför att det skulle stöta på en
sådan patrull ute hos folk, när man äntligen har fått
litet bestämmanderätt över hur man själv vill göra.
Man skulle säga nej, och det skulle bli ett ramaskri.
Därför vill jag säga att vi inte skall göra det bästa
till det godas fiende.