Fru talman! Det är en sorglig föreställning som vi
alla får bevittna, och jag tycker att det är tråkigt att
vara en del av den. Jag skulle bara vilja uppehålla
mig vid några saker som enligt min mening utgör
bakgrunden till Ny demokratis handlande.
Jag tycker att vi under hela den här
mandatperioden har följt en konsekvent linje inom
den ekonomiska politiken. Vi kan ha vinglat i
mycket, men inte i denna. Vi har föreslagit stora
besparingar, och vi har konsekvent försökt att
genomdriva vår ekonomiska politik även i de små
debatterna. Det är också det som är bakgrunden till
att vi har sagt nej till regeringens förslag, inte till
vårdnadsbidraget som sådant -- vår inställning till
det är känd. Men vi kan inte utöka ett
budgetunderskott på 200 miljarder med ytterligare
3,7 miljarder brutto. Det är otänkbart.
Vi har dessutom nu hamnat i en mycket underlig
situation. Vår riksdagsgrupp har faktiskt fattat ett
majoritetsbeslut, och enligt de spelregler som vi
brukar följa i det här huset borde det gälla. En
majoritet av oss kommer därför att stödja den
socialdemokratiska reservationen, vilket inte
innebär att vi stödjer en socialdemokratisk
familjepolitik. Det hade vi lätt kunnat markera, om
vår representant i utskottet hade gjort vad han
borde ha gjort, nämligen avgivit en
motivreservation. Detta har inte skett, men vi
kommer att fullfölja vår linje.
Jag skulle också i detta sammanhang vilja nämna
att Ian Wachtmeister faktiskt borde få en liten
upprättelse. Han insåg tydligare och tidigare än vi
andra att det krävdes kraftiga tag för att hålla ihop
en grupp som kanske inte har hunnit bli riktigt
homogen. Jag har personligen kritiserat honom för
hans kanske litet väl kraftfulla ledarskapsmetoder,
men det har nog visat sig att de var de riktiga.
Vi har haft olika meningar i olika frågor, men i den
ekonomiska politiken har vi alltid haft samma åsikt.
Jag vill med de här orden bara säga att detta är
bakgrunden till att vi stödjer den
socialdemokratiska reservationen. Det sker helt
och hållet på ekonomiska grunder, och vi håller fast
vid den politiken.
I detta anförande instämde Karl Gustaf Sjödin
(nyd).