Fru talman! Vi är här i dag för att återigen diskutera och debattera rovdjurspolitiken, framför allt vargen. Vargen var för några decennier sedan utrotad i Sverige. På några få decennier har den återkommit, återhämtat sig och är i dag i Sverige för att stanna.
Återhämtningen är förstås ett tecken på att vi får ett rikare djurliv. Men det innebär också utmaningar för människor i berörda bygder. Vi anser att både människor och rovdjur ska kunna leva i Sverige. Därför är det väldigt viktigt att vi på alla plan ser till att det fungerar så bra som möjligt, och vi måste ha en politik som värnar både människa och djur.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rovdjurspolitikens inriktning
Vargen är väldigt sårbar. Enligt Artdatabankens rödlista är den betraktad som sårbar. Den omfattas också av EU:s art- och habitatdirektiv. De vargar vi nu har i Sverige härstammar från fem stycken individer. Det är således en väldigt liten genetisk bas att stå på. Det finns ytterligare två individer som har kommit in i Sverige, men de har ännu inte kunnat ge stammen sina gener. Vi har alltså ett väldigt litet genetiskt utbyte.
I och med att vargen omfattas av art- och habitatdirektivet och är sårbar är det väldigt viktigt att den förvaltas på ett hållbart sätt. Vi har både svenska regler och EU-regler att förhålla oss till.
Nu har riksdagens fem borgerliga partier - Liberalerna, Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna - gått samman om ett tillkännagivande för att berätta för regeringen att de anser att regeringen ska följa den nu gällande rovdjurspolitiken, trots att vi i beredningen av ärendet har kommit fram till att regeringen gör just det. Man följer rovdjurspolitiken, och man har heller inte fattat något beslut om en förändring av den nu gällande ordningen.
Det här är alltså ett tillkännagivande i förebyggande syfte. Jag tycker att det är väldigt märkligt att ni tycker att vi ska ta oss tid till detta. Man kan bli frågande för mindre. Ska vi alltså ha den här ordningen? Ska man bakbinda regeringen när det gäller att fatta framtida beslut för att man eventuellt tror att det snart kommer att bli ett annat beslut - för det har man läst i någon intresseorganisations medlemstidning? Nej, jag tycker inte det. Jag vill å det bestämdaste avvisa utskottsinitiativet och i stället yrka bifall till vår och Socialdemokraternas reservation.
Jag vet att det inte är problemfritt med den av riksdagen beslutade rovdjurspolitiken. Varken den förra ordningen, före 2013, eller den nya är problemfri. Just nu har vi två överträdelseärenden i EU. Det är ett som handlar om den svenska vargpolitiken och Sveriges skyldigheter enligt art- och habitatdirektivet, och det är ett som handlar om just det vi pratar om i dag: tillgång till rättslig prövning.
Enligt nuvarande bestämmelser i jaktförordningen får länsstyrelsens beslut om skyddsjakt och licensjakt efter stora rovdjur endast överklagas till Naturvårdsverket. Men Naturvårdsverkets beslut får inte överklagas. Det innebär alltså att enligt nu gällande jaktförordning är Naturvårdsverket sista instans i alla de ärendena. Det har visat sig vara juridiskt tveksamt, och EU-kommissionen anser att jaktbeslut ska kunna överklagas till domstol. Det är alltså ett faktum att ett beslut om jakt som fattats av länsstyrelserna och som inte får överprövas i nationell domstol strider mot EU-rätten.
Kommissionen har därför tydliggjort för Sverige att det är fel om beslut om jakt efter rovdjur inte kan prövas av domstol. I och med det påtalande som kommissionen har gjort har regeringen låtit utreda frågan. Resultatet av utredningen, som lämnades tidigare i höst, visade just detta. Den nuvarande ordningen är inte förenlig med EU-rättsliga principer och är inte rättssäker.
Nu tror jag att alla är betjänta av att man täpper till eventuella luckor och gråzoner så fort som möjligt. Och det blev en ganska skyndsam process när det gäller remissinstanser. Det var 31 remissinstanser som tillfrågades och svarade. 7 av dessa var negativa. 17 var positiva och ansåg att det här är helt rätt och riktigt att göra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rovdjurspolitikens inriktning
Jag undrar vad de fem borgerliga partierna vill uppnå med ett tillkännagivande förutom lite uppmärksamhet i medier? Vill ni inte att Sverige ska ha rättssäkra processer? Ska vi inte följa EU-rätt? Tydligen inte. I stället ska vi bakbinda regeringen till att anpassa sig till rådande omständigheter. Jag tror inte att det gynnar vare sig rovdjurspolitiken eller acceptansen för våra stora rovdjur.
Vore det inte bättre om vi i stället för att hålla på med det här satte oss ned och försökte lösa frågorna? Hur kan vi få en större invandring av vargar, så att vi får en större genetisk pool och en säkrare stam? Hur ska vi lösa frågan om förebyggande åtgärder, så att vi kan leva sida vid sida? Hur ska vi skapa tilltro i stället för splittring?
(Applåder)