Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottsinitiativet, vilket innebär att riksdagen tillkännager för regeringen att den bör fullfölja intentionerna bakom den rovdjurspolitik som riksdagen har beslutat.
När det handlar om skyddsjakt säger det sig självt att det är bråttom med att verkställa beslutet. Det passar sig inte med långa överklagandeprocesser i domstolar.
Den utredning som regeringen har låtit tillsätta har presenterat ett förslag som innebär att beslut om skyddsjakt åter ska prövas i domstol.
Frågan om jakt på de stora rovdjuren handlar ytterst om möjligheterna att bedriva djurhållning i Sverige. Vill vi ha bort den svenska djurhållningen, som ligger främst i världen när det gäller djurskydd, miljöhänsyn och minst användning av antibiotika, som möjliggör för öppna landskap och biologisk mångfald, då ska vi försvåra för djurägarna att ta hand om sina djur. Då kan vi följa regeringen och dess utredare, förslag och promemorior.
Men, herr talman, om vi vill ha en hållbar svensk djurhållning och livsmedelsproduktion, då måste vi lyssna på vad djurägarna själva säger om hur de upplever sin situation, vilka konsekvenser det får - inte bara ekonomiska utan också psykologiska och sociala - när man tvingas att ta hand om de blodiga kadavren från sina egna djur. Vi har kunnat ta del av hemska berättelser i olika medier runt om vårt land, i Torsås, i Aspås utanför Krokom, i Lesjöfors, i Rasbo utanför Uppsala, i Molstaberg utanför Gnesta och i Älmhult. Det är bara axplock av drabbade djurägare under detta år.
Regeringen vill öka domstolarnas inflytande över rovdjurspolitiken. Detta vore olyckligt. För att människa och rovdjur ska samexistera krävs olika avväganden mellan motstridiga intressen. Det handlar om hur vi väger saker som bevarandestatus, naturvårdshänsyn, biologisk mångfald, äganderätten, ekonomiska och sociala värden, livskvalitet, demokratiska påverkansmöjligheter och så vidare.
Herr talman! Alliansregeringen lämnade en väl genomtänkt proposition om rovdjurspolitiken 2013. Det är beklagligt att Socialdemokraterna nu vill låta Miljöpartiet ändra på denna välbalanserade politik. Detta riskerar att leda till ökade motsättningar. I längden skadar det möjligheterna till en hållbar samexistens mellan människa och rovdjur.
Den viktigaste framgångsfaktorn för livskraftiga rovdjursstammar är acceptansen hos människor i närområdet. Detta bekräftas av Vargkommittén, som i sitt utredningsbetänkande SOU 2013:60 framhöll att en långsiktigt hållbar rovdjurspolitik i större utsträckning måste balansera landsbygdsnäringarnas, inklusive jägarnas, behov och åtgärder för bevarandet av biologisk mångfald. Kommittén ansåg att antalet rovdjursangrepp på tamdjur inte i någon del av Sverige får vara så högt att tamdjurshållning påtagligt försvåras eller omöjliggörs.
I betänkandet skrev också utredningen att det är av mycket stor betydelse för den folkliga acceptansen och en central del av en fungerande förvaltning att ansvariga myndigheter kan fatta snabba skyddsjaktsbeslut.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rovdjurspolitikens inriktning
Utifrån ett demokratiskt perspektiv är det naturligtvis viktigt att regeringen respekterar riksdagens tillkännagivanden. För oss kristdemokrater är det dessutom viktigt att beslut om jakt på rovdjur fattas nära de människor som berörs av besluten. Därför står vi fast vid en decentraliserad förvaltning av rovdjursstammarna.