Herr talman! Jag ska erkänna att både jag och Malin Björk är djupt besvikna över hur vänstergruppen i EU-parlamentet har agerat. GUE/NGL och majoriteten av medlemmarna röstade nej till resolutionen. Men det är också viktigt att markera att vi valde att gå emot gruppen på den punkten och rösta för den resolution som låg på bordet. Så viktig tycker vi att denna fråga är.
Men jag får det inte att gå ihop. Sofia Damm säger att det måste vara ordning och reda. Vi har hört de orden förut. Men vad innebär i slutändan det som Sofia Damm säger? Det innebär att den yazidiska familjen som lyckats ta sig ut ur Irak, som har lämnat helvetet bakom sig, möter en stängd gräns. Det innebär att den assyriske mannen som med stora vedermödor lyckats ta sig över Medelhavet till EU inte kan återförenas med sin familj. Det innebär att den kaldéiska pojken som förlorat sin familj på vägen placeras i ett turkiskt interneringsläger, hårt kritiserat av Amnesty. Det är det som är konsekvensen av orden om ordning och reda och delat ansvar. Det är så verkligheten ser ut.
Frågan är ju: Den yazidier, den assyrier, den syrian, den kaldé som just nu står vid Syriens gräns mot Turkiet och vill ta sig till en fristad, vill lämna våldet och terrorn och folkmordet bakom sig - på vilket sätt blir hen hjälpt av att riksdagen i dag bifaller Kristdemokraternas reservation?